måndag, december 31

En liten årskrönika skulle man kunna kalla det

Passande nog är detta det hundrade inlägget på bloggen. Grattis till den!

Jag skulle inte påstå att mitt minne är speciellt långt och varje gång jag sätter mig ner för att summera året minns jag bara det som hände efter skolavslutningen. Vintern är bara mörk och kall och full av snö så det blir onödigt och det här året låg jag mest under en filt och mådde dåligt.

Trots det, så har nog 2007 varit det bästa året hittills. Nu kanske du tänker ”oj, oj, oj vad har hon haft för år tidigare då?”. Men så är inte fallet alls, resten av året var helt enkelt fantastiskt.

Jag har bott i min lägenhet (som inte var varmare än 14 grader på vintern), druckit vin och sett melodifestivalen, målat garderober vita, tillverkat musikvideo (som blev otroligt dålig, men ändå). Sen efter det blev jag glad och vi insåg att vi skulle ha ganska roligt med vår klass sista terminen. Eller rättare sagt det där fikagänget som segade sig kvar hos käraste kiosk-Doris i skolans caféteria och gjorde slut på kaffet flera gånger om trots att jag aldrig lärde mig dricka kaffe.

Jag åkte till Stockholm och en morgon smet jag iväg med bussen till Norrköping och hälsade på Björn och Johan för första gången. Bussresan dit är den finaste bussresan jag haft. Solen sken på fälten vi åkte förbi. Alla på bussen var glada. Någonstans klev en tant på och hennes långe, smale och krokryggade man slängde kyssar till henne när bussen rullade iväg.

Vi gjorde örhängen med öronproppar och var så duktiga så vi fick åka till Stockholm och tävla med en hel massa andra företag och träffa massa bra människor.

Vår klass hade lite tokig sammanhållning och när det kom till det årliga vattenkriget på skolan skulle vi klä ut oss tillsammans, trodde vi. För det slutade med att ingen kom på skolan och de som var där hade hittat på något eget. Vi hade roligt ändå och sista tiden bestod mest i temakvällarna med fikagänget; ost- och vinkväll, Irish Pub, fotboll i Eriks stuga, grillkvällar.

Sen gick jag på bal med bästa Anders som hade finaste flugan.

Champagnefrukost, Studenten, Fest.

Sen var det slut och folk stod och kliade sig i huvudet och undrade vad de skulle göra nu.

Sommaren kom och min lägenhet var varmare än någonsin. Luncherna med Tove och chailatterna på Kåffe In var många. Dagarna och kvällarna sittandes på taket var fler.

Björn och Johan hälsade på i Skellefteå och trodde vi låg i en annan tidszon, åt falafel och hade en trevlig tillställning på Toves gård innan de for. Kvällarna spatserande längs älven var endel och regniga nätter hoppandes i vattenpölar var några stycken.

Försoning med vänner som varit försvunna för länge och ett hår som blev drastiskt förändrat.

En resa runt Sverige innehållandes en göteborgsfestival, ett besök i Anderstorp hos Jonathan, Norrköping hos Björn, Stockholm hos syster och Stockholms skärgård hos Rickard.

Jag flyttade ut ur lägenheten i augusti och pressade in massor av de jag tycker om på den lilla ytan jag hade, packade ihop mina grejer och bosatte mig i Burträsk en liten stund innan jag återigen packade en gigantisk väska och åkte iväg till Frankrike och blev sambo med Tobias

Där förstod jag ingenting till en början, men lite mer nu. träffade grymma människor, amerikanare, ungrare, norskar, svenskar och några fransmän förstås. Drack vin och åt baguetter, tittade på fontäner, gick på bio, gick på café med Ingeborg. Skapade världens bästa julkalender med Andreas. Tog flyget hem och firade jul, träffade mina vänner igen.

Nu är det bara sista dagen kvar. Förhoppningsvis innehåller den tomtebloss.


För att avsluta det här bra så ska man väl spå om det kommande året, men det vill jag inte.

(Fast jag vet att det kommer bli storslaget)

fredag, december 28

pysselkväll


En vän till mig skulle tillverka en present till en annan vän och bad mig om tips. Jag ville också vara lite kreativ. En runda runt huset och jag hade hittat:
1 röd legobit
1 svart legobit
2 julgransbelysningslampor som inte fungerade längre
1 gul spelpjäs
1 flaska alldeles för starkt lim
1 rulle aluminiumfolie

Vips, eller ja, efter några mängder lim, så hade jag några nya halsbandshängen.




min syster och jag har aldrig varit lika varandra


men nog tusan har vi samma försöka-se-snygg-ut-framför-spegeln-min

jag har två nya vänner


Den ena kallas för en liten ipod nano som jag införskaffade mig häromdagen, den är allt bra trevlig. Den här gången ska jag hålla reda på den annars blir jag tokig. Den andra nya vännen heter körkortet som jag äntligen fått hämta ut på posten efter 3 månaders väntan. Jag körde till tandläkaren igår, gjorde en perfekt parkering och hade inga hål.
Sen åkte hela familjen + bonusar till staden för att se Guldkompassen, bra film det där. Fast jag saknade chockslutet och skallen i isblocket. Svante saknade katolska kyrkan. Men det är klart att de måste tona ner saker och ting i en storfilm. När kommer nästa?
Ipoden ska fyllas med musik, men inte bara det för man kan ju se film på den. Några av de fina Concerts a emporter ska få ta lite plats i den med. Speciellt den med Arcade Fire.

torsdag, december 27

Det var trevligt igår


fanny, erik, jag, hanna och den där berka jag inte vet riktigt vem det är

onsdag, december 26

skellefteå!


jonas och fanny på homecomingvinkvällen

Idag är det annandagen, det firas med utgång och fest såklart. Det blir roligt att träffa allt folk igen. Vinkvällen för några dagar sen var en försmak, det var trevligt. Jag har bra vänner.

..
Jag äger ett par byxor. Såna där svarta cheap monday som alla har. Jag har dem aldrig egentligen. Fast ibland är det lite tråkigt för det finns ju tröjor som är fina och ibland kanske klänningar är lite tråkigt. Jag har i alla fall bara klänningar. Det är som att ha mjukiskläder på sig jämt. Nästan bättre än mjukiskläder. Fast nu är klänningen jag skulle ha ikväll för stor. Jag tappar den lite. Det är inte bra. Typiskt klänning som såg så fin ut i affären.

Nu har jag byxor på mig. Det är inte så bekvämt. men lite annorlunda. Fast jag ska inte ha dem ikväll, det funkar ju inte.

Jaktlycka?

Något som jag stör mig på, eller det kanske inte är rätt. Kanske mer fascineras av. Är hur de som är nykära absolut ska visa bilder på sin nya partner. "Vill du se en bild på min nya tjej?" har jag blivit tillfrågad de gånger inte jag hinner före och undrar (för det är såklart jag undrar ibland) Vad är grejen egentligen? Är det för att visa hur bra man är själv att man fått en sån fångst? Ungefär som en jägare som hänger upp älghornen på väggen för att visa sitt byte.

Julen


På rollistan för julen i år stod som vanligt maten på första plats och sen kom tomtarna och paketen.
Grisfötter, blodkorv och sånt där som skulle få vilken kvasivegetarian som helst att vända på magen. En liten outtalad tävling om att hitta de fulaste kläderna och gå omkring i dem. Det är så det ska vara, julen i Rickleå.

Fast den 23 så var det som vanligt dags för julgranshuggning i vanlig ordning. Vi hittade en jättefin väldigt fort och ingen grät i år heller (om jag minns rätt så är det min estetiska ådra som tidigare år stått för gråten när vi inte hittat en tillräckligt fin gran)
Jag och bror spelade musik på elorgeln vars tangenter fastnar ibland.

Julafton kom med maten, Kalle och Kan du vissla Johanna med Per Oscarsson. Den blir bättre för varje år och den, liksom granen, gjorde mig lite tvärsöver när jag var yngre. Nu har jag insett hur fin den egentligen är. Berra ser ut som Svante när han var liten också.

Jag och min kusin hade tomteuppdraget som vanligt. Den här gången även hos en annan familj och det gick väldigt smidigt.

Sen så gick ganska stor del av julen i att vara den som kunde sjunga O Helga Natt med mest kraft.



sen så hoppade vi för det var ju jul och allt.

måndag, december 24

God Jul och Kram på er

Om det fanns snö skulle jag bygga en snögubbe men istället ska jag vara tomte gånger 2 ikväll. Först hos någon med små barn och senare för släkten. Det brukar gå som det gå men oftast är det mest svettigt. Kattungarna springer omkring på golvet och leker med julgransglittret. En av kossorna fick en liten jesuskalv inatt. En vanlig jul i Rickleå helt enkelt, precis som det ska vara.

Sista delen av Kramsnö är uppe nu. Nu måste jag hitta på nya projekt så det inte blir så tomt utan den.

God Jul allihop!

fredag, december 21

Hemma!

Nu har jag sovit tillbaka lite av min förlorade sömn efter resande.

Mamma har pyntat hela huset jättefint och vi har sjukt mycket julklappar. Hur kan vi alltid få så mycket julklappar?

Jonas ringde och väckte mig vid 18 och sa att jag ska på ost- och vinkväll i stan ikväll.
Det blir roligt att träffa alla de där igen och i morgon åker Diana till Thailand så man måste passa på.

Det blir alltså en repris på en av de där grymma kvällarna i början av året.

Här skulle jag lägga in en gammal härlig bild från förra ost och vinkvällen. Men jag hittar inga och orkar inte starta min andra dator.

på planet

20 december kl. 21.14

Nu flyger vi, amsterdam till stockholm och jag är rätt less på att resa nu. Jag vill hem! Eller till stockholm rättare sagt. Det är antagligen iskallt och snöigt och blött och slaskigt, men jag vill ändå dit.

Jag får dock lite panik av att helt plötsligt vistas bland en massa svenskar och jag förstår vad de säger när de pratar med varandra. Jag kan inte säga saker till Tobias som handlar om han som sitter bredvid eller det de pratar om för de förstår ju också.

Jag har flera gånger varit på väg att säga merci fast jag egentligen ska säga thanks och att de säger good evening och inte bon soir gör mig fortfarande förvånad.

Nu fick vi mackor, jag har inte ätit sen i morse. Tobias suktar efter julbord.



torsdag, december 20

om att våga

När jag tänker att jag ska till Sverige så tänker jag på hur jag kommer till flygplatsen och hur jag ska leta upp flygbussen och sen tänker jag va jag ska säga "nej, vänta, hur säger man det på franska?" sen kommer jag på att jag inte alls behöver prata franska med dem och inser hur skönt det faktiskt ska bli att kunna språket och inte mentalt förbereda sig inför varje samtal.

Jag har kommit fram till att jag, som tidigare haft lite svårigheter att gå och ordna saker, kommer ha det lättare nu för nu behöver jag inte göra mig så modig att jag pratar franska. Jag behöver bara bli tillräckligt modig för att säga det på svenska. Och det är ju inte så svårt. Inte jämfört med att skaffa en försäkring när det enda man förstår är "Bonjour" och hon bakom disken inte kan ett ord engelska. Det var tider det.

Så nu borde det inte alls vara så svårt att hålla en normal konversation med en ovanlig människa heller, eller?



Ny del på kramsnö är uppe nu efter en del tekniska problem. Håll till godo!

snart hemma!

Fika på fredag/lördag skelleftebor? (jag låtsas att jag kan klämma in det i mitt supertajta schema)

onsdag, december 19

Ingenting är helt

Jag är sällan irriterad, inte arg heller för den delen. Men hade vårat besök stannat lite längre hade det brustit för mig precis som allt annat här i lägenheten just nu.

Svenskarna har varit på middag ikväll med deras klasser och kastade sten på vårt fönster för ett tag sen. Gästvänliga som vi är fick de såklart kommma upp. Det resulterade en del missöden.

Stolen jag sitter på måste man med jämna mellanrum slå ihop för att inte dratta på golvet. Någon kastade ett glas i golvet precis innan de skulle gå så vi fick rödvin på väggarna och splitter på golvet.
Någon annan spillde pastis på mina nytvättade kläder som hängde på tork.

Sofie visste inte att toaletten gått i baklås några gånger och råkade låsa den. Den här gången verkade det vara kört för vår kära badrumsdörr som inte ville låsa upp sig på något sätt. Tilllsut gick det när jag lyckats krypa in under den och fixa det, efter att vi försökt ta bort hela låset men utan lycka. För vi har ju inte ett endaste verktyg i den här lägenheten som inte stavas knivar och gafflar. Datorn kommer antagligen lägga av snart också för jag ser inte alls vad det är jag skriver, det tar några minuter innan det kommer fram på skärmen. Internet är inte att tala om. Jag är imponerad att jag kan skriva det här ens. Bordet datorn står på är halt och vickar fram och tillbaka när jag skriver. Diskhon är jättehård och jag är klantig vilket bland annat har gjort så lite koppar saknar öron, några glas har hamnat i soporna och jag har haft sår som aldrig slutat blöda på fingrarna. Det drar runt hela fönstrerna så det blir iskallt. Vi har djur som springer omkring och är äckliga ibland, som små kackerlackor ungefär. Jag trampade på en julklapp så den blev knölig. Jag fick inte tillbaka några pengar på klänningen. Hela lägenheten luktar ladugård efter Camenberten som ligger i kylskåpet efter Tobias, Sofias och Carinas ost och vinkväll.

Jag vill lyssna på musik i vettiga högtalare och någonstans där den inte hackar sönder eller fastnar på en sekvens som får det att låta som om man är på en av de rökigaste nattklubbarna i stan. Jag är less på röklukt. Jag är less på att fransmän röker så mycket. Jag är less på fransmän. Jag är less på otrevliga butiksägare. Jag är less på hundbajs.

Jag är jätteirriterad, sådär så det känns i fingrarna. Allt går sönder, allt är smutsigt. Jag vill hem till nåt där man kan använda dammsugare och skära edamer med osthyvel.

tisdag, december 18

on ne rembourse pas

Vad är det för stil egentligen, inga pengar tillbaka bara byta. Och jag som köpte den två timmar tidigare bara.
Någon som vill köpa en jättesöt svart klänning? till nyårs?
Den var inte alls dyr men jag vill ha en annan!

Till råga på allt fungerade inte mitt kort när jag skulle köpa den andra...

Nu vill jag gå och fixa det igen. Ny klänning och världens mysigaste kofta. DET behöver jag i alla fall. Det är kallt som tusan och ännu kallare i Sverige kan jag tro.

Snart kommer vi hem. Ska packa och grejer ikväll.


Förresten, ni kommer väl ihåg KRAMSNÖ?

måndag, december 17

Fusion


Idag blev jag dunderförkyld. Jag skyller på min tidigare litegranna franska förkylning som korsades med den svenska Sofia och Carina hade med sig i helgen.
Jag gick till skolan för att säga att jag skulle hem, men precis då blev vi inbjudna till Tobias klass på internationellt julfika. Jag lärde Monsieur Tissot att man ska önska om man knäcker en pepparkaka i tre bitar och vad han önskade var inte så föga förvånande. Efter det gick jag hem och somnade ett tag.

Eftersom Tobias kan allt om träning säger han att man inte ska träna förkyld. Ingeborg fick ett sms om saken och någon gång efter 4 plingade det på dörren. Hon kom intågandes med ett krya på dig kort och en underbart god chokladgrej från fiket här nedanför. Om alla norskar gör så direkt man börjar snora ska jag flytta till grannlandet på studs.

söndag, december 16

Jag kommer sakna de här


Ingeborg, Lotta

Fast Ingeborg är ju kvar efter jul och vi ska åka till Paris i februari och hänga med Lotta och Adam i deras bäddsoffa. Så det är lugnt.

(I'm not there är grym! Äta på restaurang är trevligt! Musslor är gott! )

lördag, december 15

Lussebak och Julpartaj

I torsdags julbakade jag och Ingeborg! Det blev lussebullar på fel ingredienser och degen var väl god men när bullarna var klara var de rätt hårda. Men, är det jul så är det så vi åt några ändå.



I går hade vi julfest här i vår lilla lägenhet. Vi drack glögg från Sverige och Norge blandat med rödvin från Frankrike. Sofia räknade folket i lägenheten till 20 stycken någon gång, men det kan mycket väl ha varit många fler. Roligt var det i alla fall. Sista helgen för de flesta av våra nyfunna svenska vänner så det krävdes en riktigt bra fest.



Ingeborg och Lotta

Lotta

Ingeborg, Viktor, Adam

Tobias, Sofie, Viktor, Sofia, Carina

Adam och Jakob

Caroline och Sofie

Axel

Robert och Tobias

Fransyska, Ester, Kinesfransos och Robert



Ikväll ska vi traversera iväg till bion för att se "I'm not there" även kallad Bob Dylan filmen.
Det blir nog bra.

fredag, december 14

google

Om man söker på "annika bäckström" på google bilder så är det här första bilden man får upp.


Gennadij Ajgi och Annika Bäckström, Visby, februari 2002.

Annika Bäckström, född 1927, har levt ett långt liv i nära kontakt med det ryska, något som avsatt essäer och översättningar, bland annat av Marina Tsvetajevas diktepos »Råttfångaren«. Under senare år har hon ägnat det tjuvsasjiska allt större uppmärksamhet, och har, utöver den aktuella Ajgi-volymen i Östersjösamtal, också arbetat med dennes monumentala »Tjuvasjisk antologi«.


Jag borde bli vän med henne.


annars är min favorit fortfarande annika.blogspot.com

torsdag, december 13

lucialucia

Presseprovet gick ju som väntat, men det är ingen fara för det är snart jul och jag är glad ändå.

Nu har julklappar börjat inhandlas. De är fina och man fick saker inne i butiken jag köpte dem på och det var ju ännu bättre.

Idag är det lucia (Det är konstigt. Jag insåg i morse att det är varmare här nu än då vi åkte från skellefteå i september). Jag, Ingeborg och Lotta ska fira detta genom stort julbak. Pepparkakor och Lussekatter, om vi nu lyckas är ju frågan. Chokladbollarna vi bakade för någon månad sen var i och för sig väldigt goda, men smakade jordgubbar.

Om precis en vecka sitter jag och Tobias på flygplatsen i Marseille, förhoppningsvis med väskorna fullpackade med julklappar och magarna hungriga på julmat och bubblande nervösa inför jultomten.

Tiden går fort och även nu för nu har jag språklektion igen, subjonctif här kommer jag!

tisdag, december 11

konsekvenser av frankrike

hanna-sofia säger:
annika om jag biter dig i axeln nu, kommer dett att smaka brieost?

måndag, december 10

Stort prov i Presse på torsdag


och jag tycker att det är konstigt att jag inte minns så mycket från lektionerna.

lördag, december 8

Svante, du är så dum, ut i skogen ska man va'



När jag var liten lyssnade jag och mina syskon på ett kasettband när det närmade sig jul. Det var radioversionen av julkalendern Lille Luj och Änglaljus i Strumpornas Hus.

I historien fanns det några sånger, och en som var extra rolig var den om grisen Svante som träffade vildgrisen Maja som tyckte han skulle hänga med henne ut i skogen.

I morse gick jag och tränade klockan 10, gick hem och la mig i sängen vid 12 och sov till klockan 17. Mina alltför kreativa nätter kommer ikapp mig och jag sov väl idag mer än vad jag gjort per natt senaste veckan.

Nu är jag i alla fall uppe på benen och Tobias drog i väg på partaj söder om staden så jag är ensam hemma. Bilden ovan blir vårt julskrivbordsunderlägg. Nu ska tuschen ska fylla pappret och jag antar att det inte blir en tidig kväll ikväll heller.


för att förtydliga detta så är inte detta ett hån mot min bror som heter som grisen i kalendern. Min bror är ingen gris och det är ingen annan heller. Tjohej.

En fransk frisör, en fransk frisyr, en upplevelse och en film ni inte borde se.

Jag och Ingeborg har nog pratat i en månad om att vi skulle prova en fransk frisör. Idag tog vi äntligen mod till oss och skulle boka varsin tid "Vi har inga tider, sätt er och vänta" Ingeborg hade lektioner att gå till, men jag var ledig och satte mig ner framför den stora spegeln 2 meter från väntesoffan.

Tiden gick och jag insåg att jag och det franska språket inte har gängat tillräckligt för att kunna beskriva ett hår. Försökte komma på saker jag skulle säga och slog upp ord som "lugg" i ordlistan.
Jag blev rädd och tänkte att om jag frågar om "conseil" (råd) kanske de tror jag säger "oreille" (öra) och någon får ett brev som kunde vara adresserat från Van Gogh. Som tur var fick mitt öra sitta kvar den här gången.

En man kom fram till mig och jag slog snabbt ihop min ritbok och stirrade på honom. "Nu är det bäst att koncentrera sig" tänkte jag. Han tog min kappa och hängde in den i en garderob. Sen frågade han vad jag ville göra, när jag fortfarande satt i väntrumssoffan vilket jag tyckte var lite underligt. Jag sa ungefär "spelar ingen roll" på alla frågor och "ja" på något annat som visade sig vara en hårinpackning senare.

Dags att tvätta håret alltså, men hårtvättningen i frankrike är något jag inte upplevt i Sverige. Det var Schampo och Balsam som vanligt. Sen den där hårinpackningen han tyckte jag behövde.
Jag tror jag blev kär. Har aldrig känt mig så ompysslad som när han stod i tio minuter en kvart och masserade in hårinpackningen i håret. Helt fantastiskt skönt var det.

Sen var det dags för klippningen. Han kammade snabbt igenom håret, desinfekterade alla verktygen och sedan körde han igång. Det gick fort vill jag lova och att prata med andra samtidigt gick bra innan han tittade noga på håret, tittade på längden, vred huvudet och sen på med saxen igen. Det kändes lite som att vara med i Edward Scissorhands.

Fram med hårtorken, klippa lite till, borsta bort allt hår som inte fick sitta kvar och sen var det klart.

Så, före-efterbilder.

jättelångt till hälften och jätteojämt till andra hälften


blev kortare och jämnare (tydligen så har jag kvar ganska mycket längd fast det syns inte)
och nej, aldrig utan mina trasiga glasögon.


Senare på kvällen kom Ingeborg, hon också med ny frisyr, vi spatserade iväg till Mazarin för att se en bra film, tänkte vi.
Norah Jones ska hålla sig borta från skådespeleriet och filmen My blueberry nights är absolut ingen film jag rekommenderar. Ett försök till att göra en söt romantisk film som ramlar i marken totalt. Vi hoppas på den irländska filmen Once, som vi planerar se senare i veckan.

Nu är det jämt datum igen, det betyder ny del på Kramsnö

tisdag, december 4

kvällstankar, kvällsfunderar fast egentligen en massa svammel utan inbördes ordning

När man går från det så kallade "rue de cuques" en bit söder om staden efter en konstkurs där jag gjort några av de saker jag ogillar mest (klippa ur tidningar och göra kollage och inte hinna färdigt), fast ändå fått beröm för det så hinner man tänka en del på vägen hem.

Ibland kommer det saker som gör att jag inser att jag faktiskt är i Frankrike och gör precis det jag planerade att göra för några år sen. På en LPL-lektion i ettan på gymnasiet skrev vi ner mål vi skulle ha. Kortsiktigt, mellansiktigt, långsiktigt. Det mellansiktiga målet lät väl något i stil med att bo här, inte just i aix kanske, men i frankrike. Så det är ju bara att pricka av det nu.

Tobias gick och skulle se fotboll nu, men jag stannade kvar. Man märker när man bott tillsammans för länge när man hinner vara i lägenheten en timma tillsammans och har hunnit beta av sveriges alla dialekter, några brytningar på andra språk, hinner dra den ena värdelösa ordvitsen efter den andra, fyller i varandras meningar och lär sig rabbla alfabetet baklänges.

En vacker dag ska jag spela in vad det egentligen är vi säger, fast, å andra sidan så kommer kanske inte ens jag förstå ett dugg av det.

Ett nytt språk håller vi också på att få, inte franska, inte engelska, utan ett språk med förfranskade verb.
"Ska vi allera" är ett numera vanligt uttryck
"har du visiterat den affären?" frågade Tobias idag

listan fortsätter med ord som achetera, vendera, ecrirera (fast ecrivera ligger bättre i munnen), mangera och så vidare

I morgon ska vi betala hyran och kanske elräkning den här månaden, jag vet inte riktigt när vi ska betala den men jag hoppas att den inte är alltför dyr. För nu börjar det bli julklappsdags och sånt måste man ha råd med också.

Jag skickar ut en förfrågan till samtliga familjemedlemmar att berätta vad de önskar sig, helst något som ryms i resväskan.

Nu ska jag fortsätta rita lite.

"Visst kan man väl få lite vanlig blogg också?"

Inger säger:
ok. säg till när du lagt ut nästa bit. det är ju lite trist om man inte får läsa vad du och tobias gör, om du inte har tid att blogga på vanliga bloggen och tobias inte har tillgång till datorn för att du är konstnär hela tiden. visst kan man få lite vanlig blogg också?
annika säger:
haha, jo jag tänkte blogga idag
tobias har ju just bloggat
om att vi drack glögg med massa svenskar i lördags
Inger säger:
ja, men det har ju legat ute hela dagen. det är ju inget nytt för ikväll.


sådär låter det när man inte uppdaterat bloggen på några dagar. Så jag ska nu be så hemskt mycket om ursäkt för det till alla mina läsare som säkert mest består av min kära mor.

Det är december nu, och december är trevligt. Om 16 dagar har vi flygit hem och tittar på snö.

Jag och Ingeborg försöker lägga upp ett schema för de sista dagarna. Vi ska hinna med klippning och julbak och träning och julfest och dansa swing och allt möjligt.

Vi hade lite glöggbjudning i fredags. Norsk glögg direktimporterad från Oslo via Ingeborgs föräldrar. Hon fick även en paketkalender, jag är lite avundsjuk.

Men på tal om julkalendrar så ska jag berätta anledningen till mitt bristande på bloggfronten.
Det heter "Kramsnö" och det är inte så att det har snöat här igen, utan det är namnet på det ni ska följa varannan dag fram till julafton.

Jag och min nyfunne vän Andreas slog våra kloka huvuden ihop och vips var projektet ett faktum.

Läs.
www.kramsno.blogspot.com

torsdag, november 29

nätter är min grej helt enkelt

Nu är det natt igen. Jag hamnar alltid framför datorn vid den här tiden. Kanske är det lite för att det är den här tiden Tobias har gått upp på loftet och somnat, stängt av webbradion och slutat spela spel. Kanske är det för att jag tänker att jag ska sova, men ska bara kolla lite grejer först och fastnar. Har insett att internet fungerar bäst på natten med. Jag tror att han vi kallar Nåm också har gått och lagt sig, därav funktionaliteten.

I morgon har jag prov igen. Grammatik den här gången. Jag gissar att jag kan passé composé och imperfekt och pluskvamperfekt och allt vad det heter någorlunda. Jag har inte varit borta tillräckligt länge från prov och betyg för att orka hårdplugga igen tror jag bestämt.

Pilatesen jag såg fram emot ikväll blev inte av, vi hade inte lagt märkte till att den var i en annan lokal. Vi provade istället ut cyklarna på gymet och när vi frågade om någon kunde visa oss resten av gymet lite bättre sa han att "Vi kan boka en tid nästa vecka för att utforma ett program för er" så det gjorde vi. På måndag blir det möte med personlig tränare, eller ja, för en och en halv timme i alla fall.

Idag fick jag tips om ett bra band från Stockholm
Melpo mene
Lyssna!

onsdag, november 28

Je ne sais pas!

Tobias skrev och skrev och skrev och skrev. Sen skrev han lite till.

Jag skrev lite mindre.

Snart ska jag på pilates sen måste jag plugga igen!

Halvtid

Alla mina förstasidor i alla mina gamla kollegieblock från skolan kan jag lova är prydliga, troligtvis har jag skrivit i flera olika färger för att hålla koll på vad det handlar om och möjligtvis en förklarande illustration till. Bläddrar man fram några sidor är det klotter i hela marginalerna, stora och små bokstäver blandas i en oläslig skrivstil och när man väl kommer till den bruna kartongbaksidan i slutet har kollegieblocket slängst omkring i en väska, spillts diverse drycker på, rivits ut papper varav hälften ligger löst innanför pärmarna i förhoppning om att de ska hänga med en liten stund till.

Att bosätta sig på ett nytt ställe är ungefär likadant. Vi har bläddrat förbi de där första sidorna där vi städade mer än ofta och diskade efter varje måltid. Nu diskar vi när porslinet är slut och och det bildas dammråttor runt sladdarna.

Tobias har slagit sönder ett glas och en liten kopp tidigare, jag har slagit sönder min fina tekopp och ett glas senaste veckan.

Vi skulle kunna kalla det hemmastadda.


Från och med i morgon går vi närmare och närmare slutet av den här vistelsen och det gjorde sig uppmärksammat i och med det besök vi fick idag.

En holländska vars namn jag inte kommer ihåg funderar på att ta över lägenheten i slutet på januari. Vi berättade om fönstrerna som inte riktigt går att stänga, varmvattnet som tar slut, gasspisen som läcker, ljudet från gatorna och våra husdjur som kommer fram ibland (häromveckan uppe på sovloftet hos Tobias, de avancerar).

Hon frågade när vi skulle flytta ut.

Halvvägs gågna, halvvägs kvar. Det firar jag med att för första gången visa er hur vi egentligen bor.



Vi börjar inne på toaletten. Vi har det minsta badkaret jag någonsin sett. Om man sitter med uppdragna ben skulle man kunna bada, om det inte var för att varmvattnet tar slut innan det ens har fyllts hälften.



När man kommer ut från toan kliver man ner två steg till köket



Vi har tvättmaskin, gasspis med en läckande platta, ett litet kylskåp och en diskho där saker har en tendens att gå sönder.


Vrider man sig 180 grader hittar man hallen, ingången är till höger.



Går man till vänster går man ut till trapphuset, till höger hittar vi en stege..


...som leder upp till Tobias sovplats

hänger man huvudet över kanten på sovloftet kan man även hitta tobias


och såhär ser själva "rummet" ut med garderob, matbord, soffan som syns mer på nästa bild och mandariner


Vi har en golvlampa som skramlar om man nuddar den och den randiga soffan är min om nätterna men på kvällarna är det mest Tobias som sover i den.

och här är vårt element!
.
När vi inte går husesyn, eller sover i soffan för den delen, så pluggar vi fransk historia med start från Asterix och jobbar oss fram till nånstans innan revolutionen.
Vi har jätteroligt.

tisdag, november 27

Tänk om man hade en husmans att knapra på

Nu sitter jag och Tobias och försöker plugga till ingen nytta. Fransk historia från allra tidigaste början är inte det lättaste. Hunnernas ledare hette Attila men det vet jag bara för att jag sett disneyfilmer. Han ska inte förväxlas med Kristian Antilla men det gör jag ändå.

Idag har den nyttiga veckan börjat. Eller, vettetusan hur nyttig den kommer bli men vi har sagt att vi inte ska äta baguetter till middag.
Såg precis en bild på det helsvenska, det underbara Husmans. Husmans med en skiva gurka, en skiva hushållsost (inte fransk brie eller något annat, hushållsost ska det vara, eller edamer)
Husmans finns i den svenska hyllan på affären här i närheten, det och skorpor med en svensk flagga på. Tror det blir att införskaffa.

Dessutom fortsatte mitt och Ingeborgs träningsprojekt idag och vi spenderade en timma på Speed Bike med en manlig ledare som rörde sig som en dansör och sjöng med i alla låtar. Brevid mig hade jag en galen äldre man som svettades i mängder och skrek "ALLÉ! ALLÉ!" och klappade takten med händerna.
Att träna på franska är lite av en upplevelse varje gång.

Mamma skickade bilder från Burträsk idag och påminde mig om att det faktiskt är slutet på november nu och inte tidig höst som jag har fått för mig att det är nu. Det sitter julbelysning överallt, en gran har satts upp på hôtel de ville (fast de julgranskulor och rosetter som satt över hela granen i början finns bara i toppen nu). De har fusksnö vid julmarknaden nere på cours mirabeau men kylan har försvunnit och man behöver inte längre ha vantar på sig om man inte vill. Men det vill man, för vantar är ganska fint.

Träd i Aix

Träd i Burträsk

söndag, november 25

min första thanksgiving


Precis som "mitt första år" "mina första steg" och "min första mjölktand" ska den superamerikanskaste av de amerikanska högtiderna även skrivas in i mina memoarer.

Jag och Tobias blev inbjudna av Jenae till hennes och hennes rumskamraters Thanksgiving. Knytkalas var det så vi satte igång med att göra en sallad.

Väl på kalaset var vi lite tidiga (kolla! jag var tidig för en gångs skull!) och vi fick se alla förberedelser med matlagning i små ugnar och när de gjorde "Stuffing" och så vidare. Det var intressant.

De övriga gästerna kom, vi åt, med uppmaningen "Ät tills du känner att det börjar komma upp, då väntar du 10 minuter, sen trycker du i dig efterrätt". Så, jag kan inte påstå att vi gick hungriga därifrån.

Maten var helt fantastiskt god faktiskt. De där amerikanarna kunde verkligen sin Thanksgiving. Eller ja, maten i alla fall. Vi försökte få en förklaring på varför de firar det och fick höra berättelsen om pilgrimerna och indianerna som någon annan sa var fel och som någon tredje försökte rätta.

Kvällen avslutades med charader, les femmes contre les hommes. Vi vann såklart och jag fick kamma hem de sista poängen till oss när jag försökte få fram att jag var en flod för mina panikslagna lagkamrater som försökte överrösta killarna och allt som hördes var ett hav av skrik.



Det tillverkades kakor på löpande band

vi åt pumpapaj och Jeanaes supersöta äppelpaj

och tävlade i charader
--

Jag har bloggat lite dåligt senaste dagarna, men, jag skyller bort mig på den enkla anledningen att jag köpt mig ett 2månaders gymkort nu, äntligen.
Jag och Ingeborg gick på core-boxing i torsdags med en intensiv fransk äldre man, en såndär biffig typ. Helt galet vad man skulle hoppa, sparka och slå.

I fredags gick vi till gym-passet, ett sånt med hantlar.
Sen sa vi att vi skulle få oss upp på morgonen och även dra med oss tyska Carolina på Step men ärligt talat så kunde jag knappt ställa mig när väckarklockan ringde och tog bara stretch-passet en timme senare.

Nu är det söndag, det innebär vilodag.

Det största problemet jag har haft är att vårt badrum ligger två trappsteg ovanför resten av lägenheten, träningsvärk i sinne har gjort de där två trappstegen lite smärtsamma.
Men värre ska det bli nästa vecka. Det är jätteroligt. Speedbike och Pilates ska läggas in på schemat också.

En sak som är väldigt uppenbart på det där stället är att många satsar på att hålla stilen även på gymet. När man själv kommer dit nyvaken och osminkad står en annan där i guldsmycken och solglasögon och spänner låren. Det är ett konstigt land det här ibland.

onsdag, november 21

"Jag skriver kanske 500 gånger så stort som dig men du använder ändå minst lika mycket bläck"

Citatet ovan är något Tobias kommit fram till under dagen, varför? Ja, det är nog förklarligt.

Tisdagarna är jobbigaste dagen på veckan, jag vet inte om jag nämt det förr men Tobias hade skrivit en genomgående inlägg om det tidigare.
Dagen börjar tidigt, redan klockan sju ringde väckarklockan, jag snoozar en halvtimme innan jag kryper fram under filten och fram till flingorna, tandborsten, skorna och går till skolan. Som vanligt slår hôtel de ville-klockan precis när jag är under den och jag tar ut stegen uppför slutet av gatan.
Kilar snabbt in på Madame B:s lektion och får höra hur "man i den här gruppen borde studera franska 4 timmar varje kväll för de gör de nog allt i de högre grupperna" och så vidare. Vi gillar henne inte och det vet hon nog och det är därför hon bjuder på kakor varje torsdag.

Efter 3 helt oförståeliga timmar med henne (inte på grund av språket, utan på hennes kompletta förvirring i utlärningssättet) har jag en timmas lunch för att sedan kila tillbaka till 2 timmar fonetik där vi sitter och ska höra när de säger "o" och när de säger "å" och markera rätt svar. Fonetiklektionerna blir det oftast att rita sig igenom.

Direkt efter det är det 2 timmar skrivlektion med Monsieur Durand och där får man vänta en halvtimme innan han kommer och säger vilka fel man gjort, eller rättar sina rättade meningar som man lämnat in en vecka tidigare (om han inte tappat bort dem det vill säga, som han hade gjort med min förra veckas uppgift, vilket innebar ännu mer tid över för mig)
Den lektionen fylls några papper också.

Jag och Tobias gick idag raskt hem, Tobias pratade om mat hela lektionen så vi tog en sväng förbi det nyöppnade bageriet/cafét här nedanför, köpte baguett och lagade maten, åt maten. Sen var det dags för mig att gå på konstkursen igen.

Idag skulle vi metamorfosera och transformera våra stilleben från förra gången.
Min selleri och min morot alltså.

finns på blogfolion såklart.