onsdag, november 28

Halvtid

Alla mina förstasidor i alla mina gamla kollegieblock från skolan kan jag lova är prydliga, troligtvis har jag skrivit i flera olika färger för att hålla koll på vad det handlar om och möjligtvis en förklarande illustration till. Bläddrar man fram några sidor är det klotter i hela marginalerna, stora och små bokstäver blandas i en oläslig skrivstil och när man väl kommer till den bruna kartongbaksidan i slutet har kollegieblocket slängst omkring i en väska, spillts diverse drycker på, rivits ut papper varav hälften ligger löst innanför pärmarna i förhoppning om att de ska hänga med en liten stund till.

Att bosätta sig på ett nytt ställe är ungefär likadant. Vi har bläddrat förbi de där första sidorna där vi städade mer än ofta och diskade efter varje måltid. Nu diskar vi när porslinet är slut och och det bildas dammråttor runt sladdarna.

Tobias har slagit sönder ett glas och en liten kopp tidigare, jag har slagit sönder min fina tekopp och ett glas senaste veckan.

Vi skulle kunna kalla det hemmastadda.


Från och med i morgon går vi närmare och närmare slutet av den här vistelsen och det gjorde sig uppmärksammat i och med det besök vi fick idag.

En holländska vars namn jag inte kommer ihåg funderar på att ta över lägenheten i slutet på januari. Vi berättade om fönstrerna som inte riktigt går att stänga, varmvattnet som tar slut, gasspisen som läcker, ljudet från gatorna och våra husdjur som kommer fram ibland (häromveckan uppe på sovloftet hos Tobias, de avancerar).

Hon frågade när vi skulle flytta ut.

Halvvägs gågna, halvvägs kvar. Det firar jag med att för första gången visa er hur vi egentligen bor.



Vi börjar inne på toaletten. Vi har det minsta badkaret jag någonsin sett. Om man sitter med uppdragna ben skulle man kunna bada, om det inte var för att varmvattnet tar slut innan det ens har fyllts hälften.



När man kommer ut från toan kliver man ner två steg till köket



Vi har tvättmaskin, gasspis med en läckande platta, ett litet kylskåp och en diskho där saker har en tendens att gå sönder.


Vrider man sig 180 grader hittar man hallen, ingången är till höger.



Går man till vänster går man ut till trapphuset, till höger hittar vi en stege..


...som leder upp till Tobias sovplats

hänger man huvudet över kanten på sovloftet kan man även hitta tobias


och såhär ser själva "rummet" ut med garderob, matbord, soffan som syns mer på nästa bild och mandariner


Vi har en golvlampa som skramlar om man nuddar den och den randiga soffan är min om nätterna men på kvällarna är det mest Tobias som sover i den.

och här är vårt element!
.
När vi inte går husesyn, eller sover i soffan för den delen, så pluggar vi fransk historia med start från Asterix och jobbar oss fram till nånstans innan revolutionen.
Vi har jätteroligt.

5 kommentarer :

  1. Sovloftet var ju inte direkt liiiiiiiiiiiiiiite sneaky...

    SvaraRadera
  2. Men Annika, det är en sak jag inte förstår, varför diskar ni när det bildas dammråttor kring sladdarna?

    SvaraRadera
  3. för att då vet man att det gått tillräckligt lång tid sen senast

    SvaraRadera
  4. "Halvvägs gågna, halvvägs kvar.Det firar jag med att [...]." vadå firar? hvorfor i all verden feire? jeg vil ikke feire, jeg vil gråte over det faktum at dere faktisk etterlater meg her. STANNA HOS MIG!

    SvaraRadera