lördag, november 17

Virka vantar

Sus skrev på sin blogg att hon skulle göra vantar och bad mig hjälpa henne med tummarna.
Jag visar hela vanten istället.

Börja med att göra en ögla.
Sedan gör du luftmaskor, så många så det räcker runt din handled, 30 luftmaskor passade bra för min handled med det här garnet.



När du gjort dessa luftmaskor ska du göra detta till en ring. (nedersta delen på vanten, vid handleden alltså.)


Du fäster med en fast maska och fortsätter sedan göra fasta maskor
stick ner virknålen i en ögla, ta nytt garn och dra igenom, ta sedan nytt garn och dra igenom de båda öglorna.





Fortsätt göra fasta maskor runtruntrunt tills du kommer till det ställe där du vill ha tummen. Gör luftmaskor som i början av vanten för att få ett hål till tummen. Fäst luftmasketråden med en fast maska och fortsätt sedan göra fasta maskor tills du kommer till slutet av lillfingret där det är dags att börja ta ihop vanten på ena sidan, där pekfingret börjar tar du ihop på den sidan (se längre ner, samma sak som tummen) för att få ett avslut.




Stick ner nålen och ta upp en ny bit garn och gör sedan fasta maskor runt hålet så lång som du vill ha tummen.


Ta ihop tumtoppen för att få den mindre genom att plocka upp två maskor istället för en när du gör fasta maskor. Dra igenom de två yttersta och gör sedan som vanligt.
Gör detta på samma ställe, och motsatt sida, varje varv. Börja med en, sen kanske du tar ihop 2-3 tills du bara har några maskor kvar. Jag brukar vända vanten ut och in för de sista maskorna för att få ett mjukt avslut.





Sen är det bara att göra en till och du slipper frysa om händerna

4 kommentarer :

  1. Thank you very much dear friend :D I'll let you know when I'm done :)

    SvaraRadera
  2. annika, hur har du det i frankrike?

    SvaraRadera
  3. Hur gör man om man vill virka fingervantar? Hittar inget på internet när man söker och du förklarar så otroligt bra, skulle bli tacksam!

    SvaraRadera
  4. oj, det har jag aldrig provat. Man får nog göra fyra hål, likt det man gör till tummen, till fingrarna kanske...

    SvaraRadera