tisdag, oktober 30

Spikat och klart

Marseille - Lyon - Strasbourg - Nancy

Så kommer min färdrutt se ut från och med onsdag till söndag.
Jag åker tillsammans med Robert och Brittany, Tobias ska åka till Barcelona och hänga med lite annat folk.

I Nancy kommer vi gå och se Robert och Brittanys kompisar Cinemechanica spela. Hemstaden Athens kryllar av band och många av dem är bra också, Neutral Milk Hotel, till exempel. Det är många gånger jag börjat prata om bra band och Robert säger "Yeah, A friend of mine played with that band" "A girl I know made out with the curly haired singer" "I could have been in that band" och så vidare. Alla bra band har en koppling dit! I och för sig är kanske inte riktigt bandet vi kommer se något jag lyssnar på varje dag, men det ska bli riktigt roligt ändå.


Ikväll har vi druckit lite vin, ätit baguett och brieost.
En helt vanlig måndag i frankrike.

söndag, oktober 28

Toussaints och kapporna på HM saknar knappar

Nu har vi fått lov, Toussaints-lov som det heter och är väl samma sak som det svenska novemberlovet med allhelgona. Tobias kommer åka till Barcelona i slutet på veckan verkar det som men själv är jag inte speciellt peppad på en tripp söderut. Vet inte varför, på något sätt är jag inte sugen på den spanska värmen. Kanske är det norrlänningen i mig som fortfarande väntar på iskalla nätter med snö och norrsken fast jag vet att jag får klara mig med ett iskallt frankrike där fönstrerna inte riktigt går att stänga.

Jag har upptäckt att jag inte har speciellt varma kläder med mig och det var lite dumt packat. Fast nog tror man väl att värmen ska hålla i sig ett tag när man åker till en stad nära medelhavet.

Jag satte mig ner och skrev en lista på saker jag behöver inhandla.
  • Jacka/Kappa/nåtsortsytterplaggsomhållerenvarm

  • En svart kofta

  • Skor (i och med att mina platta skor båda har sönderfallit och sulan lossnat)
  • Garn att virka vantar med
  • Den där boken till skolan
  • Varma kläder över huvud taget
  • Tuschpennor som inte är slut
  • Mera papper

Jag tog mig en sväng på stan och gick i allt från de stora billiga butikerna till de dyraste där jag inte riktigt vågade röra vid de fina klänningarna och väskorna. Till slut kände jag längtan för hemlandet och hamnade förstås på kära gamla HM. De har den finaste kappan där. Jag ville så mycket köpa den men hälften av knapparna har lossnat på den enda som finns kvar och jag har inte ens med mig nål och tråd så jag tänkte att det inte var värt det. Men fin är den ändå. Skor och kofta prickade jag dock av från listan med följde även en bamseblå klänning. Jag lovar att den är varm tillsammans med koftan och strumpbyxor och en sjal och en mössa.

1. Kappa som jag inte köpt för den är trasig
2. Bamseblå klänning nu i mina ägor

I fredags följde jag med Benoit, hans nya flickvän (lite annorlunda, men vi skyller på att hon var från holland) och några av hans klasskompisar (Candy, Elodie, Florent och Max) på en Salon du Thé Där de spelade Simon and Garfunkel hela kvällen. Efter ett tag avvek Benoit och hans flickvän och jag stannade kvar med hans helfranska vänner och försökte hänga med i vad de pratade om och försökte säga något själv ibland också. Men det var trevligt trots mina bristande språkkunskaper. Jag sa att vi får göra om detta i januari och då ska jag tala flytande. Vi får se hur det går.


Svenskarna börjar ploppa upp lite här och där nu. Vi är som sagt bara en 4-5 svenskar på vår skola. Men lite överallt hör man svenska. Inte bara en utan flera gånger har det gått förbi medelålders par som sagt "Det här ser ju ut som gamla stan".
Jag har även träffat ett gäng svenskar som alla pluggar på den svenska folkhögskolan som finns här. De pluggar franska+bild, franska+företagspraktik (en av killarna jobbade i vinbutik och hade väl vissa förmåner där..), franska + samhälle och så vidare. Kändes skönt att lägga engelskan lite åt sidan en kväll och prata svenska. För franska pratar vi ändå inte så mycket utanför skolan.
Californientjejerna är också några jag hänger med lite då och då. De bor i en lägenhet lite skruttigare än vår (som tur är, trodde nästan det inte fanns någon värre) där de har en liten mus som springer omkring.


Anabell, en av Californierna

Tristessnöjen, märk väl Tobias i bakgrunden.. (se mer på nästa bild)

..såhär alltså
mera tristessnöjen (och anledningen till att mina pennor är slut)

tisdag, oktober 23

torsdag, oktober 18

okej, titta har. jag hatar blogger at the moment.. forlat blogger.

http://www.flickr.com/photos/15377974@N06/?saved=1

100 dagar kvar

Idag är det precis 100 dagar kvar till den 25 januari då det här är över. Frågan är hur mycket franska man kan då. Min lärare berättar hela tiden om en kinesisk tjej som kom hit, hade kanske läst franska några veckor innan, hon kunde i alla fall inte mycket. Efter en månad talade hon i princip flytande. Allt handlade om att hon vågade prata och hon satsade. Jag kan inte säga att jag tror jag kommer ligga på samma nivå ens om hundra dagar. Jag funderar på om jag ska bli den dummaste i klassen på riktigt. Alltså börja fråga om allt hon säger som jag inte förstår. Det känns som om jag förstår när de pratar allmänt. Men direkt jag får frågan fattar jag ingenting ”Qoui?” får jag svara och de får ta om det. Kanske är det så att jag bara inbillar mig att jag förstår det andra.

Har just haft den andra ”Presse” lektionen. Det är politik, politik, politik, politik. Vi ska ha något prov i det och då ska vi agera journalister och vara kritiska och grejer. Jag känner mig rätt borta på det området. Hade varit lättare om det hade handlat mer om kultur och sånt. Enda nyheten jag uppfattat den här veckan (eller var det förra) är att Radioheads nya album är genialiskt. Att man får välja pris på det alldeles själv. Undrar om de kommer tjäna mer på det eller inte. Folk som vanligen bara skulle ladda ner albumet kanske kan bemöda sig att betala en 10 kronor eller något liknande bara för sakens skull. Det kanske finns någon som vill betala några tusen också.
Jag hoppas att det blir lättare att hänga med i vad som händer i detta landet när vi fått sladdar till vår tv, om vi nu kommer få det.
Nu tror jag att jag ska ringa till ett ställe som heter ”Le p’tit bazar” och fråga om de har några platser kvar på ”arts plastiques” kursen. Några tisdagars gratis konstkurs skulle inte vara helt fel.

Idag fick jag brev av min kära mor också. Det var ett julkort, lustigt. (egentligen bara för att testa om det gick fram, och det gjorde det.) Ni får jättegärna skicka massa brev hit! Jag lovar att svara på allt! (jag gillar att skriva brev)
--
Nu ringde jag till le p’tit bazar och lyckades bokstavera mitt namn någorlunda och på tisdag får jag gå på kurs, wie!
Nu måste jag göra min läxa innan klockan blir 16 och jag börjar om!





det har ar en paminnelse till mig sjalv:
http://www.myspace.com/blackkidsrock

vilken ar drommen och vilken ar verkligheten?

Jag sitter på en liten pub någonstans i Sverige, det är lite småkallt men ändå väldigt mysigt.

Jag går omkring på gatorna i södra frankrike, en Smurf kommer fram till mig och säger att jag är solen i hans liv.

Jag drömmer så fruktansvärt mycket numera. Alltid! Varenda gång som somnar till lite börjar jag drömma. Jag gillar att drömma så det är inga problem med det. Drömmarna känns dock så verkliga och ibland vet jag inte riktigt var jag är när jag vaknar. Tillslut brukar jag dock inse att jag är i södra Frankrike i en väldigt hård clic-clac.

Lite paradoxalt blir det när man är på väg att köpa en baguette och en helt blåmålad man med vit mössa kommer fram till en. Mannen bredvid, klädd i något uniformsliknande, säger att hans vän, smurfen, vill säga några ord. Han går ner på knä och säger att jag är solen i hans liv och så vidare.

Hela dagen har det gått förbi folk i konstiga utstyrslar. Vid tvåtiden vinkade några grottmänniskor till oss i fönstret och vrålade ”BONJOUR!”
Det är tydligen någon slags nollning, smurfen och hans fösare eller vad man ska kalla det, förklarade lite för mig.

Igår åkte jag, Tobias och Robert till Marseille. Efter att ha gått omkring ett tag såg vi ett sånt där litet turisttåg. Ungefär ett sånt småbarnen kan åka omkring i på Gröna Lund.
”Vi borde egentligen ta det där” sa vi lite småironiskt.
Det slutade med att vi lyssnade på skrällig gammal dragspelsmusik som avbröts av information på franska, tyska, engelska, spanska på väg upp mot Marseilles högsta punkt.
Det var värt varenda öre, utsikten var helt fantastisk. Dessutom var tåget lite som en berg- och dalbana på gatorna och jag kan väl inte säga att det kändes speciellt säkert.
Vi åkte hem till Aix och var framme vid åttatiden. Vi ringde Roberts Brittany och gick sedan ut och åt på en italiensk restaurang med TV så vi kunde se den viktiga rugbymatchen, semifinal. Frankrike förlorade mot England tyvärr.

Förutom att sova och ha massa drömmar så leker livet här i Aix. Vi har fått en massa saker till lägenheten. En grej att hänga kläder på och en grej att lägga kläder i. Mer bestick (knivar! Woho!), koppar (en tjej- och en killkopp, ”3-2-1 You´re already dead” står det på den som inte är röd och gullig) och det bästa av allt, en tv utan sladdar! (vi kommer nog få sladdarna om några dagar.. hoppas vi.. Annars är den rätt fin att bara titta på där den står i hörnet)
Efter en vecka i skolan så är det inte lika vilset som från början. Folk byter klasser men jag gillar svårighetsgraden på min klass trots att alla andra vill därifrån. De flesta vill byta till en lättare, andra blir uppflyttade till nivå 4 på grund av att de faktiskt kan flytande franska.
De på skolan är antingen från Kalifornien eller så är de asiater. Svenskarna är inte så många på skolan till min förvåning, jag vet bara tre till förutom jag och Tobbe. Jag tror de håller till på någon av de andra skolorna för det ska tydligen finnas rätt många.


16 oktober klockan 22.06
Jag har inget att göra, jag har ritat och målad klart 6 personer. De heter Elise, Bartolomeus, August, Egil, Harriet och Carl. Trodde det skulle ta längre tid. Vi har fortfarande ingen TV.
En muslimsk tiggarkvinna tänkte ta mjölken jag köpte idag. Jag var inte barmhärtig utan tänker använda den till min frukost. Det kanske var lite oschysst. Men man måste bli hård när man lever i ett land som detta.
Ett land där man får kärleksförklaringar av Smurfar och har grottmänniskor utanför fönsterna. Där alla går och håller händerna och en tokig lärare på skolan hatar alla amerikanare. (Det är svårt att tro, hon är otroligt söt och har jättestora ögon och lång mun.)
Visste ni förresten att det går bussar titt som tätt till Krypton härifrån? Ni vet stålmannens hemplanet. Idag åkte den bussen förbi mig igen och vad får jag inte se efter, jo, en ung man slående lik Clark Kent. Den versionen av honom som finns i Smallville alltså.

nagon av de forsta dagarna i skolan

Vi har börjat trivas i lägenheten, trots att vi inte fått soffa eller tv än. Annie skulle kommit förbi med det igår, men hon kommer troligtvis i morgon bitti, får vi hoppas. Är det bra väder ska vi troligen ut med våra nyfunna vänner till någon strand!
Robert och Brittany kommer från Athens, Georgia och är hur trevliga som helst! Jag har pratat med Robert på facebook endel och Brittany var lite rädd, jag citerar: ”I was afraid ’cause he found you on the internet and I thought you were like nerds or something. But you guys are cool so that’s great!”

Dagen började med petit dejuner på skolan klockan 9.00 men inte så mycket mer. Sen gick vi med Robert och Brittany på marknaden här brevid och insåg att vi måste lära oss laga någon sorts mat. Så vi gick och handlade sen gick vi hem. Jag somnade och sov någon timme innan vi skulle tillbaka till skolan klockan 16. Jag drömde att jag körde bil i Skellefteå och var jättedålig och vände helt fel på någon väg i snöslasket.
På skolan fick vi veta vilka klasserna blev. Det kändes lite småläskigt när vi väntade på att listorna skulle sättas upp. Sedan var det bara att leta upp sitt namn (bara och bara, jag hittade inte mig själv först…) Jag och Brittany, som har en besatthet av vatten och tuggummi, ska gå i samma klass.

Vi gick hem, lagade mat, åt maten och fick ett samtal från Benoit som sa att han och hans konstvänner var på ett torg i närheten. Vi stannade där ett tag sen gick vi hem till Robert och Brittany som har en stor TV som inte alls fungerar och senare gick vi ner till Cours Mirabeau och åt crépes med nutella.

Nu sitter vi i lägenheten igen och ska väl snart sova. Det är tröttsamt att prata 3 språk samtidigt. Jag kom hit med ett modersmål, ett språk flytande och ett lite halvdant. Jag tror jag kommer komma hem med 3 språk jag inte alls kan.
Nu gick det förbi en hop engelsmän som sjöng sweet chariot så det ekade mellan husen.

tisdag, oktober 9

Saker jag saknar med Sverige och Skellefteå

Halebop Jag saknar att kunna ringa för endast 0,69 kr hur mycket som helst till alla som är bra. Jag saknar att ladda kortet med 300 kr och skicka obegränsat mycket sms till fler än jag vill i en månad.

Att hitta Jag ska inte sticka under stol att jag har världens sämsta lokalsinne, men i Skellefteå och Burträsk hittade jag i alla fall lite bättre än här

Mat Det är inte det att jag ogillar maten här, inte alls. Men det är stört omöjligt att komma på vad man ska äta. Vegetariska recept sökes. Pasta är billigt och det är skördemarknad varje dag på ett torg i närheten, så grönsaker och rotfrukter finns det gott om. Kött är däremot svårare, så heltidsvegetarian verkar inte bli en omöjlighet. Observera att vi inte har en ugn.
De har inte alls lika mycket mjölkprodukter som i Sverige. Jag har inte sett någon yoghurt mer än i efterrättsformat i pytteformar. Mjölken smakar lite mystiskt. Antingen mycket sötare eller bara mycket konstigare, men det funkar såklart till flingor (tycker jag i alla fall, Tobias är lite bitter om mornarna).

Att kommunicera över huvud taget Språket såklart, svårt svårt svårt. Jag kan förstå någorlunda men att försöka få sagt det jag vill säga på franska är omöjligt. Tror dessutom jag drabbas av social inkompetens när jag pratar med nytt folk. Även om jag hade kunnat franska flytande hade jag nog haft problem att hålla igång ett samtal.

Renlighet I form av vatten som inte gör att håret blir strävt och stort som en boll (okej, volym är bra ibland men det här är bara konstigt, Robert höll med och sa att hans hår blev konstigt också.). Saknar även renlighet på gatorna, trampade i hundskit häromdagen när jag inte var tillräckligt uppmärksam. Flyttstädning är som jag redan sagt obefintligt i Frankrike. Vi har just rengjort tvättmaskinen i förhoppning om att våra kläder inte blir lika smutsiga som tvättmedelsfacket i den var.

Musik Ja, såklart vi lyssnar på den musik jag har på datorn, men det finns ju så mycket mer musik. Ny musik och sådär. Inte lätt att hålla koll på sånt nu.

TV / Film Vi ska få en tv och det är bra. Just nu finns det inget att bara slötitta på, inte ens på datorn! Jag skulle ha tagit med mig åtminstone en film eller två. Det finns inte så mycket att fördriva tiden med här. Förhoppningsvis kommer vi att förstå någonting när vi väl får vår lilla tv.
Internet Världen är stor men blir mindre när man kan hålla koll på folk och ställen via msn och internet. Hade vi haft internet hade man kunnat prata via Skype istället för att ringa dyra samtal, letat upp bra recept, kollat på vad det kostar att resa hem och så vidare, kunnat följa alla bloggar och så vidare. Internet är ganska bra. Fast jag saknar det egentligen mindre än jag trott. Jag kommer inte på vad det är jag ska kolla när vi väl sitter en timma på ett internetcafé någonstans. Men det där att kunna tvärkolla upp något när man behöver är lite svårt.

Vännerna såklart Ni trodde väl inte att ni inte skulle få plats här. Jag saknar att spontangöra saker och se film bara för att umgås, hänga på caféer och dricka chailatte och diskutera choklad och framtiden (helt plötsligt var den här), sitta ute mitt i sommaren, sitta på taket på odalgatan 5 och spela gitarr (ja, jag vet, det var rätt längesedan nu, men ändå), äta äpplen ur någons äppelträd, åka bil och lyssna på bra musik på högsta volym och sjunga med, saknar att prata om vad som helst långt in på nätterna i telefon eller msn eller sittandes i sängen hos Tove eller Susanne. Jag saknar att bara vara.

Visste ni att hemlängtan känns som ett litet litet sugande hål i magen, som kolsyra som gör lite ont och lite som en klump i halsen.

Fast jag måste även erkänna att jag trivs rätt bra här också.
För vad jag har hört så sitter folk i fleecetröjor i Skellefteå och fryser, här går jag runt i klänning hela dagarna och snarare svettas. Fast det börjar bli höst här också och första kvällen när vi var ute och åt med Benoit föll det ett löv på min tallrik.
Det är mysigt att gå runt på kvällarna för det känns väldigt tryggt. Staden känns väldigt liten trots att den är ganska stor. Jag börjar tycka att vår lägenhet är ganska mysig och den känns som något man kan kalla hemma. Inatt fick jag sova i min egna bäddsoffa till och med!
Folk är väldigt trevliga trots att jag inte förstår så mycket. De är glada och ler och jag ler tillbaka.

Det där med att Frankrike skulle vara ett land med mycket kärlek stämmer väldigt bra också. Jag fick en chock när jag tog en promenad häromkvällen och alla verkade gå och hålla handen, hålla om varandra stå bakom ett gathörn och kyssas, stå mitt på ett torg och kyssas ännu mer. Påpekade detta för Tobias och när vi då var på jakt efter någonstans att se rugbymatchen gick det fyra personer framför oss på gatan. De två första strosade lugnt med händerna runt varandras midjor och huvudena lutade mot varandra. De två följande höll varandra i handen och skrattade. Sen hann vi bara gå några meter till innan ett tredje par svängde in framför oss, lika lidelsefulla, lika förälskade som de andra. Vilket tur jag har att jag tycker det är skönt att slippa hålla handen och vara kär!

Jag har lärt mig
Att gatorna i Aix är runda, man tror man går åt ett håll men plötsligt är man tillbaka där man startade.
Kindpussas. Det ska göras först åt höger och sen åt vänster. Sen säger man vad man heter om man inte träffats förr.
Detta görs som hälsningsfras och som hejdå.
Att inte säga Bonjour på kvällen, för då heter det ju bon soirée eller bon soir (godkväll alltså, vet dock inte vad skillnaden är mellan de två)

För övrigt har jag blivit biten av nåt, eller så är det utslag. Det kliar oerhört i alla fall.

en fredag, forsta skoldagen

Vi har börjat trivas i lägenheten, trots att vi inte fått soffa eller tv än. Annie skulle kommit förbi med det igår, men hon kommer troligtvis i morgon bitti, får vi hoppas. Är det bra väder ska vi troligen ut med våra nyfunna vänner till någon strand!

Robert och Brittany kommer från Athens, Georgia och är hur trevliga som helst! Jag har pratat med Robert på facebook endel och Brittany var lite rädd, jag citerar: ”I was afraid ’cause he found you on the internet and I thought you were like nerds or something. But you guys are cool so that’s great!”

Dagen började med petit dejuner på skolan klockan 9.00 men inte så mycket mer. Sen gick vi med Robert och Brittany på marknaden här brevid och insåg att vi måste lära oss laga någon sorts mat. Så vi gick och handlade sen gick vi hem. Jag somnade och sov någon timme innan vi skulle tillbaka till skolan klockan 16. Jag drömde att jag körde bil i Skellefteå och var jättedålig och vände helt fel på någon väg i snöslasket.

På skolan fick vi veta vilka klasserna blev. Det kändes lite småläskigt när vi väntade på att listorna skulle sättas upp. Sedan var det bara att leta upp sitt namn (bara och bara, jag hittade inte mig själv först…) Jag och Brittany, som har en besatthet av vatten och tuggummi, ska gå i samma klass.

Vi gick hem, lagade mat, åt maten och fick ett samtal från Benoit som sa att han och hans konstvänner var på ett torg i närheten. Vi stannade där ett tag sen gick vi hem till Robert och Brittany som har en stor TV som inte alls fungerar och senare gick vi ner till Cours Mirabeau och åt crépes med nutella.

Nu sitter vi i lägenheten igen och ska väl snart sova. Det är tröttsamt att prata 3 språk samtidigt. Jag kom hit med ett modersmål, ett språk flytande och ett lite halvdant. Jag tror jag kommer komma hem med 3 språk jag inte alls kan.

Nu gick det förbi en hop engelsmän som sjöng sweet chariot så det ekade mellan husen.

lördag, oktober 6

telefonnummer!

jag har franskt telefonnummer numera ocksa:

+33642407797

helg helg

Det blev ingen strand idag utan internetcafé igen. Det har stallet lag narmare och var 1 euro billigare, weho. Ikvall ar det viktig rugbymatch, vi ska nog se den pa nagot torg. Vi fick var soffa idag ocksâ, den är randig och tar stor plats.

5 oktober

Vi har börjat trivas i lägenheten, trots att vi inte fått soffa eller tv än. Annie skulle kommit förbi med det igår, men hon kommer troligtvis i morgon bitti, får vi hoppas. Är det bra väder ska vi troligen ut med våra nyfunna vänner till någon strand!

Robert och Brittany kommer från Athens, Georgia och är hur trevliga som helst! Jag har pratat med Robert på facebook endel och Brittany var lite rädd, jag citerar: ”I was afraid ’cause he found you on the internet and I thought you were like nerds or something. But you guys are cool so that’s great!”

Dagen började med petit dejuner på skolan klockan 9.00 men inte så mycket mer. Sen gick vi med Robert och Brittany på marknaden här brevid och insåg att vi måste lära oss laga någon sorts mat. Så vi gick och handlade sen gick vi hem. Jag somnade och sov någon timme innan vi skulle tillbaka till skolan klockan 16. Jag drömde att jag körde bil i Skellefteå och var jättedålig och vände helt fel på någon väg i snöslasket.

På skolan fick vi veta vilka klasserna blev. Det kändes lite småläskigt när vi väntade på att listorna skulle sättas upp. Sedan var det bara att leta upp sitt namn (bara och bara, jag hittade inte mig själv först…) Jag och Brittany, som har en besatthet av vatten och tuggummi, ska gå i samma klass.

Vi gick hem, lagade mat, åt maten och fick ett samtal från Benoit som sa att han och hans konstvänner var på ett torg i närheten. Vi stannade där ett tag sen gick vi hem till Robert och Brittany som har en stor TV som inte alls fungerar och senare gick vi ner till Cours Mirabeau och åt crépes med nutella.

Nu sitter vi i lägenheten igen och ska väl snart sova. Det är tröttsamt att prata 3 språk samtidigt. Jag kom hit med ett modersmål, ett språk flytande och ett lite halvdant. Jag tror jag kommer komma hem med 3 språk jag inte alls kan.

Nu gick det förbi en hop engelsmän som sjöng sweet chariot så det ekade mellan husen.

onsdag, oktober 3

massor att lasa om forsta dagarna i aix


nu sitter jag och Tobbe pa ett internetcafé har i Aix, fast skrivit har vi gjort utan internet ett tag. sa nu klipper jag och klistrar. Vi borjar starkt med en dikt.
29 September
En blick in i en kvinnas näsborrar.
En dikt av Tobias Söderlund och Annika Bäckström

Vi slog fast tidigt
Att platsen var vacker
Vi kände pulsen av världen
Och av städerna runt om oss

Men allt är inte vackert

Ibland hamnar man på ställen
Man inte tänkt sig
De gör att man vrider sig i ångest
Och äcklas av tillvaron
Man önskar innerligt att
Man valt en annan plats
Ett annat tillfälle

Än framför en kvinnas
näsborrar.


29 Septenber
Något vi skriver på nio minuter i Bryssel


Vi har kommit till ett märkligt ställe. Vi ser kissande pojkar tillsammans med coca cola flaskor. Det känns inte naturligt för oss, vi som är vana vid ett klimat där alla kissar inomhus.
Den här flygplatsen, får oss att känna samma känsla som man får av att gå i ett luciatåg. Anledningen stavas rullband.
Tänk om livet vore som ett rullband. Att man åkte fram genom världen utan minsta ansträngning.

Vi vet inte riktigt om det är den här flygplatsen, eller om det verkligen är så att rullbanden gör världen en liten smula vackrare.
Flygplatsen är helt inredd i grått och vädret utanför är målad med samma pensel. Men det betyder inte att det känns grått. Det är nog som de säger att grå är höstens modefärg, på kläder, inredning och väder. Accentfärgerna på flygplatsen är främst de gula lysande skyltarna vi ser.

En kvinna placerade sina fötter bestämt på ett rullband, fel rullband. Hon blev rädd, vände om sprang snabbt tillbaka och hoppades att ingen sett henne. Det gjorde vi, vi skrattade.
Ur en fotografisk synvinkel fungerar flygplatsen utmärkt. Ur en sportjournalistisk synvinkel ser flygplatsen ut som en förstoring av Axa sportcenter, inglasat.
Det är kontrasterna mellan våra tankar. En konstintresserad blondin och en sportfanatisk brunett.

30 september
Ett högt pris för att få en intressant start på resan

Vi anlände till Marseille flygplats, inte alls lika imponerande som den i Bryssel, men den hade toaletter och en informationsdisk där vi, på engelska, frågade efter en buss till Aix-En-Provence. Vi blev hänvisade runt hörnet där vi hittade en skylt och på några minuter kom det en buss. Mannen bakom ratten saknade några tänder på sidan och var jätteglad. Han sa att ja, det här är bussen till Aix när vi frågade och såg allmänt förvirrade ut.

De första träden vi såg var palmer, min stora tjocka sjal åkte snabbt av i den 21gradiga värmen.
Väl framme i Aix hoppade vi av, tog ut våra enorma väskor (som faktiskt vägde för mycket och att vi skulle betala på hemresan sa kvinnan bakom incheckningsdisken i Bromma) och började kämpa med dessa genom Aix och när vi till sist kom fram till Hôtel Paul var vi blöta i svett, dels på grund av värmen, dels på grund av ansträngningen.
Vi möttes av en relativt kortvuxen fransos med grå mustasch. Vårat rum låg två trappor upp och vi fick återigen bära våra väskor.
Vi skulle betala i förskott och tog fram våra plånböcker, trodde jag. För min var försvunnen och tanken på att jag är helt hopplös blev ännu mera verklig. Jag pratade med fransosen på hotellet som sa att jag borde gå till busstationen direkt innan de stängde. Tobias fick betala och sen gick vi, kanske 4 gånger så snabbt, ner till busstationen igen. Lång kö till informationen som gav mig ett telefonnummer till flygbussarna. Jag skickade ut Tobias att fråga busschauffören i en av bussarna som just stannat. Han var väldigt snäll och frågade i bussradion om någon i de andra bussarna hade den.
Precis efter honom kom bussen vi hade åkt med, busschauffören utan tänder viftade glatt med min sjal och min plånbok och jag blev glad igen. Det var tydligen en äldre dam som kommit fram med dem.
Mina 90 euro + 100 svenska kronor var dock försvunna. Några svenska enkronor hade blivit lämnade kvar.
Kanske lärde jag mig nåt, att jag en gång för alla ska sluta tappa bort saker och ting, antagligen inte. Jag kommer nog aldrig lära mig.

Vi gick i alla fall tillbaka till vårt spartanskt inredda rum på Hôtel Paul, duschade och begav oss ut för att leta mat. Vi hamnade på ett närliggande Subway, fast det var ingen Susanne som jobbade där.
"Quelle pain?"
"Du salade?"
…och så vidare. Vi valde inte rätt ställe för att slippa försöka förstå franska och vad "Vill du ha den varm eller kall?" betyder på franska kan jag inte nu heller. Så det fick hon fråga på engelska, vilket hon hade lite problem med.

Vi gick runt runt i aix centre, Aix är en riktigt mysig stad men lite medelhavssunkig sådär.
Hittade nästan till skolan, men inte riktigt. Sen gick vi hem, föll raklånga ner i våra sängar och somnade nästan direkt.



1 oktober
"This town is full of shit."


Dagen började sent, vi sov så länge vi orkade och steg upp vid tolvsnåret. Gick ut, hittade en butik där vi köpte varsin macka och en äppeljuice och letade sen upp en park där några australiensare kastade en rugbyboll tillvarandra. Den ena hade en flickvän med en lite bäbis.
"Catch the ball, bébé!" Ropade den ena till bäbisen som sprattlade med benen.
Vi tittade på de två männen som kastade bollen när vi åt våra mackor, svettades i värmen och insåg att vi antagligen satt oss på ett myrbo. Sen kom jag på att jag skulle kontakta min franska vän Benoit så jag skickade iväg ett litet sms. När vi var på väg från parken ringde han upp och vi bestämde oss för att mötas på Cours Mirabeau.

Efter det så fick vi guidad tur runt hela aix-centre "Here’s a fountain… here’s another fountain…" Tydligen så har aix över hundra fontäner, de är överallt!
Något som också är överallt är hundskit. Benoit sa att "This town is full of shit" och det stämmer absolut. Dessutom ställer de bara ut soporna direkt på gatorna. Sen kommer det en stor sopbil körandes på de smala gatorna och plockar upp dem.
På tal om smala gator fick vi se en konsekvens av det idag då en bil skulle svänga runt ett hus, gjorde det lite för tvärt och den bakre bildörren fick sig en rejäl buckla när bilen tvärstannade mot väggen.

Vi spontangick på bio vid halv fem och såg Michael Moores "Sicko" med fransk textning. Det var en bra film, konstig biosalong. Den var liksom väldigt smal och lång med en rätt så liten filmduk som satt högt uppe. Svårt att förklara, men ungefär så såg den ut. En kille några rader framför oss hade en stickad mössa. Vi förstod inte alls hur det kunde gå till en så varm dag som detta.
Efter filmen skulle vi leta upp någonstans att äta, franska restauranger är smått omöjligt att hitta i aix, dessutom kostar maten en hel del. Vi hamnade till sist på ett ställe med crepes och en ung kypare som försökte vara rolig, jag och Tobias fattade ingenting. Benoit förstod, men tyckte inte det var speciellt roligt.

En huvudrätt och efterrätt med crepes var gott och vi satt där till ungefär 22. Benoit gick till sin busshållplats och jag och Tobias gick återigen hem till Hôtel Paul där vi nu har plockat ihop våra grejor inför inskrivningen till skolan i morgon.

Idag spelade dessutom Frankrike och Georgien en match i Rugby world cup. Frankrike vann stort. Jag fattar inte så mycket av rugby, men fick en snabb förklaring av Benoit. Man måste passa bakåt, springa och röra marken bakom den där linjen och den måste samtidigt röra kroppen. Då får man 3 poäng. Sen ska man sparka bollen över de där två pinnarna. Man får bara gå på den som har bollen och det måste vara från midjan och uppåt.
Alla affärer har skyltningar med rugbyteman nu, så det är lätt att se att det är en stor sport här.
Pratade dessutom med Benoit om någon konstkvällskurs. Han påstod att hans skola hade såna så jag ska väl traska dit någon dag och kolla in det.

1 oktober
Vi har blivit med lägenhet (och på franska tangentbord måste man hålla ner shift för att skriva en vanlig punkt.)


Idag steg vi upp riktigt tidigt på Hôtel Paul. Funderade vad det berodde på att våra hår liknade något som kunnat sjunga flerstämmigt i ”Carrie” eller ”Final Countdown”. Vi funderar fortfarande på om det är luftfuktigheten, vattnet eller kanske bara det att duschen har så dåligt tryck att inte schampot tvättas ur ordentligt.

Vi skulle infinna oss på skolan 09.00 och det gjorde vi självklart, till och med med massa minuter tillgodo. (det kanske är tur att jag har Tobias med mig som ser till att jag inte kommer för sent och slutar vara lika hopplös som tidigare)
Vi fick sätta oss hos en dam som efter att vi sagt Bonjour och allt det där sa ”Ah, ni er svenske.” Vi fick till vår stora lättnad prata lite svenska. Vi skulle vara tillbaka senare på dagen för att göra testet.

”Har ni noen lejenhet?” frågade hon och vi sa nej och hon sa att det skulle vi fixa. Fransyskan i bordet bredvid tog över, berättade om en lägenhet, Studio Apartement, som hennes mamma hyrde ut. Den låg bara en bit längre ner på kvarteret så vi gick för att titta på den och bestämde oss för att ta den.

Sedan försökte vi hitta oss till ett ställe söder om stadskärnan där vi skulle köpa en hemförsäkring. Norskan hade ritat vägen lite fel så vi virrade runt ett bra tag. Vi mötte en äldre man som undrade om vi letade något. Vi sa namnet på gatan, men han hade fortfarande ingen aning men försökte titta på kartan. Jättesöt, jättehjälpsam och en del fransk.

Vi gick en bit till och efter ett tag åkte kartan upp igen. Då kom en gammal kort tant utan tänder i överkäken, en mössa med någon slags brittisk pin på. Även hon försökte hjälpa oss men hade inte heller någon aning om var gatan låg. Hon frågade var vi var ifrån och sa den meningen hon kunde på vårt språk ”Jag pratar inte svenska” och skrattade. Hon berättade om hur hon hade varit i Sverige och ridit på isen. Sen bytte hon till engelska och sa ”… sometimes I made mistakes and went trough the ice” och skrattade igen, sa sedan hejdå och önskade oss lycka till. Vi tror hon var en utvandrad britt eller en väldigt berest fransyska. Vilket som var hon jättehärlig.

Tillslut hittade vi, med hjälp av en man som vi tror påstod att han var döv (tror vi, vi förstod inte riktigt) rätt gata och kvinnan bakom disken pratade absolut ingen engelska. Men vi klarade det tillslut.
En yngre kille i dreads, en såndär mössa och stora kläder frågade om han kunde hjälpa oss och att det bara var att säga till. Han trodde vi var tyskar, det var vi inte.

Tillbaks till hotellet, sova en stund, packa ihop grejerna, skriva prov.

Provet var egentligen inte så svårt och bestod av ljud och bilder och texter med tomma rutor. Som sista uppgift skulle man på tre rader skriva hur man sa när man skulle söka lägenhet. Min blev ett skämt fast tiden gick ut när jag korrekturläste det. Franska tangentbord är helt omöjliga att förstå. Där A brukar sitta sitter Q, för att skriva siffror måste man hålla ner shift. Det konstigaste av allt är att man även måste hålla ner shift för att skriva en vanlig punkt EN VANLIG PUNKT?! MED SHIFT!? Helt ologiskt. Det är som om de tror att man skriver kolon oftare än en punkt. Det gör man väl inte ens i Frankrike?

Sedan efter lite problem med nycklar fick vi oss in i lägenheten med våra grejor. Lägenheten är rätt liten, ett rum med ett matbord, två stolar, ett slags databord och två hyllor. Själva rummet och kokvrån delas av med en slags bardisk och två stolar. Det har ett litet kylskåp, gasspis, tvättmaskin och några hyllor. Sover gör man på loftet där det finns en dubbel bäddmadrass liggandes på en grå heltäckningsmatta.

När vi började titta närmare på lägenheten upptäckte vi hur ruskigt skitig den var. Den förra hyresgästen hade inte bara lämnat kvar en massa damm utan också skinkbitar från en pizza på en hylla, en Lucky Luke playstationskiva under sängen och en gammal t-shirt i tvättmaskinen.

Jag tror inte de har något som kallas flyttstädning i Frankrike.

Nu har vi i alla fall städat lägenheten, torkat väggar (de har inte vattenfast färg på alla väggar…) och litegrann flyttat in.

Benoit kom förbi och hälsade på. Han var imponerad av priset, läget, att vi kunde få den så snabbt och så vidare. Han sa dessutom att den här är en av de renare lägenheterna han sett. ”You’re so lucky!” upprepade han många gånger och tog sig an att få ut all is ur frysen.
Benoit

Benoit följde med oss för att äta lite middag och tog oss till ett ställe med mackor. Inte som Subway eller något sånt ställe, utan mer franskt kan man säga. Jag tog ”Le hamburger Vegetarien” och det var något liknande hamburgerbröd med kanske 3 sorters ost i, tomat och lite grönsaker och jättegoda pommes frites på sidan av. Tobias åt en varm baguett med pommes inuti och lite andra grejer. Efter en hel kvälls städning var det underbart gott.

Benoit tog oss sedan till det ställe där folk från hans skola brukar hänga och ha lite fest. De var inte så många där vilket gjorde honom lite besviken. En man med färgglatt hår och säkerhetsnål i örat hälsade glatt med det där som man ska lära sig i frankrike, kindpussarna. Jag tänkte bara ”hoppas jag gör rätt, hoppas jag gör rätt” Det tror jag kanske att jag gjorde. Tobias fick nöja sig med att skaka hand med folket.

Mannen med håret hade en hund med sig, den hette ”Broma” som betyder skämt och vi berättade att det hette en flygplats i Sverige.
Någon tjej berättade en historia ruskigt snabbt på franska, försökte hänga med men jag förstod nog inte mer än ett ord i minuten.

Vi stannade en stund, sen begav vi oss till hotellet för vår sista natt där och Benoit gick hem till sig.


2 oktober
Annika Bäckström & Tobias Söderlund
29 rue Bedarride
13100 Aix-En-Provence
FRANCE

Vi checkade ut från hotellet och gick till lägenheten för att vänta på Annie, damen vars mamma ägde lägenheten, och Elisabeth, norskan som är med för att vi ska förstå vad det är vi pratar om. De kom, vi skrev under en massa och betalade en månads hyra i förväg och en depositionsavgift för samma pris. Annie såg mina teckningar och berättade om hennes son som studerade konst. "Hon vill presentere dig för sonen sin" sa norskan och jag sa "ok" mer franska konstnärsstuderade vänner är bara en hel massa bra.

Vi har städat upp lägenheten ändå lite mer nu. Vi åt våra två första måltider i lägenheten idag. Färskpasta, tortellini, till lunch och crépes till middag allt tillsammans med lite morötter Tobias köpte igår. Vi är fortfarande lite rädda för gasspisen och dess följder om vi skulle råka lämna gasen igång. Måste nästan skriva en lapp om det och sätta upp ovanför diskbänken. Annars kanske det går illa.

Vi satt i en park mitt på dagen och läste böcker och ritade, ni får gissa vem som gjorde vad. Jag kom hem med världens bästa solbränna; ballerinabrännan. Ni vet den från skorna.
Efter middagen ringde Benoit och sa "Do you want to go to a vernissage? It’s cool I think You will like it" Så vi gick dit för vi hade inget annat för oss ikväll och fick se något naivistiska teckningar och lite paintballskottaktiga oljemålningar. Någon kom fram och pratade med mig, på franska. Jag förstår delvis men de pratar så fort! Dessutom är det omöjligt att uttrycka sig ordentligt själv på franska. En av männen hade bott i Norge och varit i Stockholm någon gång. Den ändå äldre mannen presenterade mig för en Holländsk dam i tron om Sverige och Holland ligger nära varandra. Jag och damen sa att så inte är fallet sen skrattade vi lite och jag drack lite mer av rosévinet som serverades. En annan dam sa "C’est trés fort, trés trés fort!" Om vinet och jag nickade lite och höll med. Längre in i samtalet vågade jag inte gå utan att veta vad jag skulle säga.



konsekvensen av ballerinaskor
Vi åt varsin liten marängbakelse innan vi spatserade ut från lokalen och de alldeles för färgglada tavlorna.
Nu har vi bäddat sängen i de pastellfärgade sängkläderna vi fått från Annie. De är verkligen jätterosa! Med vit spets dessutom! I morgon måste vi stiga upp 06.00 för en timma senare kommer folk från kommunen och ska… städa..? eller något i den stilen. De ska i alla fall göra något med badrummet och köket, troligtvis kolla upp och fixa till litegrann. Men vi får se vad som har hänt när vi kommer tillbaka.

På torsdag kommer Annie förbi med en clic-clac (bäddsoffa, så vi slipper sova i samma säng), une lampe (lampa, det är inte så mycket till ljus här nu), des tasses (muggar så vi kan dricka te!), och en lite större kniv (jag har ingen aning om vad det heter, jag hade ritat en på listan istället)
Vi har kollat lite på franska telefonabonnemang idag. Det är lite klurigt för om man köper refillkort så räcker de bara en bestämd tid. En 10 euroskort kanske räcker i 12 dagar och en 20 euro i en månad. Det är lite klurigt så jag vågade inte fixa det idag. Ska göra det snart för nu har varje samtal kostat mig 50kr/styck nästan. I alla fall de jag pratat med mamma med. Så går det inte att ha det.
Skriv gärna ett brev till oss!

Tobias skulle bli jatteglad av ett brev. Jag med.