söndag, mars 2

Feromoner, Fenyletylamin, Dopamin, Serotonin, Amfetamin, Noradrenalin. (Eller kärlek, om du så gärna vill det.)

Jag såg en reklam om en parfym med feromoner och helt plötsligt hade jag skrivit mer om kärlek än jag tänkt från början. När jag sa att jag skulle skriva lite om det var det första jag fick höra ”Är det Cynikern eller Romantikern som skriver?”. Det vet jag inte riktigt. Kanske är det båda.



Vissa säger att det är lukter, eller feromoner som får oss att vilja bli intresserade av någon, precis som hos många djur. Pherolineparfymen är tillverkad efter den forskningen (men jag tror snarare den ger lite falskt självförtroende..). Om det nu är sant så avsöndras Feromonerna i armhålorna, i svettet. Männen har mer än kvinnor och kvinnor har även bättre luktsinne. Därför skulle det här på något sätt kunna fungera.

Är det verkligen så lätt att få tjejer att bli attraherade av killar. Lite feromoner här och där så löser det sig? Läs The Game av Neil Strauss så vet ni hur nu ska föra en konversation på krogen. Lyft lite på ögonbrynen så verkar du intresserad (i kina är detta en sexinvit). Tala öppenhjärtligt i en halvtimme, titta varandra i ögonen under tystnad i fem minuter. Sen är det lika bra att gifta sig för då är man totalt nere i kärleksträsket och i varandra.

Sen är du beroende. Av alla de där ämnena som utsöndras i din kropp. Först är det Dopamin och Noradrenalin. Handsvett, pirr i magen och att få generat rosiga kinder är några av följderna. Det är då du är sådär nykär, det är som explosioner i kroppen. Det känns överallt. Det här kan pågå i kanske några veckor upp till några månader. Sen ändrar kroppen sig och börjar skicka ut andra ämnen. Serotonin och Endorfin gör så du känner dig trygg. Kärleken blir mer passiv. Det är i övergången mellan dessa två som många par inte klarar av och gör slut.

Men det du är mest beroende av är ändå Fenyletylaminet. Det kan liknas vid amfetamin och tillhör gruppen Ecstasy. Fenyletylaminet håller i sig betydligt längre än Dopaminet och Noradrenalinet och det är egentligen mest Fenyletylaminet som gör att du får en drogliknande kick av kärlek. (Så det är inte konstigt att det blir tomt när ämnena slutar utsöndras och du slutar vara kär.)

Choklad innehåller Fenyletylamin och på grund av detta har forskare länge trott att äta choklad och att vara kär och lycklig har ett samband. Men för att ämnet ska ge någon effekt måste du äta ungefär 15 kilo mörk choklad.(Den egentliga förklaringen till att choklad får oss att må bra är det verkar genom att frigöra Anandamid, dvs. kroppens eget Cannabis som finns i hjärncellerna.
Det huvudsakliga stimulerande ämnet i choklad är egentligen teobromin.)

Ett Amerikanskt forskarteam tittade på vad som skedde i hjärnan hos unga nyförälskade par. Det visade sig att kvinnors hjärnor gav mer emotionella utslag jämfört med männens, som mer kopplades till en sexuell tändning.

Är man kär sover och äter man mindre, ganska ofta åtminstone, det beror på den här energikicken man får.
När en person är förälskad eller kär är så syns det tydligt utåt. Förutom det faktum att hon oftast är gladare än vanligt så är kinderna rosiga och lite uppsvällda vilket innebär att huden blir slätare, blodomströmningen i kroppen ökar, hyn ser bättre ut och ögonen har mer lyster.
Kvinnor har mycket svårare att dölja sina känslor än män.

En gång gjorde jag en undersökning. Jag frågade 150 personer om de var kära eller förälskade. Svaret jag fick förvånade mig. Det var slutet på november, början på december. Det var grått och kallt. Jag trodde det skulle vara mycket mindre. Men precis 50% svarade ja.
Det vore intressant att kolla upp det motsatt tid, lite mer mot sommaren.

Jag frågade även ganska många var i kroppen de kände det de kände. De flesta, men långt ifrån alla, känner den mest i magen som en skön nervositet precis bakom naveln. Därifrån strålar känslan utåt i kroppen, för vissa ner över benen och andra upp över bröstkorgen. Många av dem jag frågat säger att de känner känslan i axlarna och i vissa fall är det som om armarna inte riktigt hänger med. Sen har jag fått några svar som fingrarna, och näsan.

En föräskelse kan inte bli en förälskelse utan fantasier. Så de människor vi vet allt om är det troligt att vi inte faller för. Vi måste få drömma, fantisera och hitta på. Men mest av allt behöver vi kärlek, vi mår bra av kärlek och att få känna närhet.
Jag har läst om att man inte får tillräckligt med närhet från andra. Så är det bra som man tvålar in sig extra ordentligt i duschen så man kan få någon slags närhet från sig själv åtminstone.

Men som sagt. Om det är så enkelt. Varför är Sverige ett av de landen som har flest singlar? (och självmord, ser ni ett samband?)

8 kommentarer :

  1. Intressant må jag säga!

    SvaraRadera
  2. Romantiker eller cyniker - jag hävdar att det ej påverkas av det här inlägget. Jag tycker inte att du gör någon sådan värdering här men jag tänkte bara för säkerhets skull lägga fram en åsikt om att du inte behöver tappa din tro på företeelsen "kärlek" bara för att kroppen har ett hormonellt system för vissa signaler (jag kommer dock ej beröra det din cynism kanske egentligen behandlar - att det är lätt att "lura" någon och sig själv in i kärleken med billiga tricks). Med ett rent materialistiskt synsätt vore det ju mycket underligt om det inte fanns något i människokroppen som avspeglar våra känslotillstånd. Känner jag något så händer det givetvis något som motsvarar dessa känslor i hjärnan och resten av kroppen (utan att säga vad som är hönan och vad som är ägget). Om jag t.ex. tränar jättemycket på något finmotoriskt med min hand så kommer området i hjärnan motsvarande min hand att öka osv. Man ser ofta missuppfattningar om att det biologiska på något sätt skulle vara oföränderligt, t.ex. kan det stå i tidningen att vissa områden i hjärnan generellt sett är större hos kvinnor och andra mindre etc. Detta säger dock inget om hur det "egentligen" är då de olika roller vi får i samhället utsätter oss för generellt sett olika specialiseringar, att hjärnorna då skulle se likadana ut om vi var "lika" är uppenbarligen en befängd tanke (Nu säger jag inte att det inte finns en medfödd skillnad i hjärnan, det kan det finnas, men det är i princip omöjligt att ta reda på hur stor del av den generella skillnaden som är medfödd och hur stor del som är förvärvad.). Saker och ting som signaler i hjärnan och vilken bild hormonerna ger i kroppen kan lika gärna ses som följden av något som orsaken till det. Jag blir stressad -> jag utsöndrar stresshormonet, jag blir kär->jag utsöndrar kärlekshormoner. Jag slutar vara nykär och blir kär på ett annat sätt -> jag börjar utsöndra andra hormoner till följd av detta (lika gärna, eller nästan troligare, än tvärtom.). Att pojkar då i nämnda undersökning visar upp en bild mer kopplat till sex än tjejer som visade upp en mer emotionell bild säger oss egentligen ingenting mer än om vi helt enkelt hade låtit dem beskriva sina känslor, pojkarna hade säkert sagt saker som pekade på en mer sexuell uppfattning (mycket märkligt om detta inte skulle ge en mer sexuell bild i hjärnan) och vice versa. Vad då detta beror på kan vi inte veta bara sådär, att det inte är helt frikopplat i hur vi uppfostras till att bli män och kvinnor kan vi dock säga tämligen säkert. Eftersom jag ändå har skrivit alldeles för långt för vad man borde i ett kommentarsfält så vill jag gärna även lägga in en liten åsikt på formuleringar av skillnader mellan män och kvinnor i olika undersökningar och komma tillbaka till hjärnans utseende. Jo i undersökningar mellan män och kvinnor så ges ett svar som antyder att alla män i undersökningen svarade på ett sätt och alla kvinnor svarade på ett annat. Oftast är det dock bara en generell skillnad. Säkerligen fanns det kvinnor i undersökningen som visade en mer sexuell bild än vissa av männen i undersökningen, vi lockas dock att tro att all män är si och alla kvinnor så. Jaha, kanske du säger då, vad vill du säga med det, man måste väl få generalisera ibland annars blir det omöjligt att tala om nånting? Visst får man det, men det kan bli olyckligt i vissa fall. Man har t.ex. visat i flera undersökningar att kvinnor generellt sätt har en mer utvecklad "språklig" del av hjärnan medan män har en mer utvecklad "matematisk" del. Detta har lett till att vissa tolkar det som så att män ska syssla med matte och kvinnor med språk (även om det kanske bara formuleras som att kvinnor inte ska syssla med matte, språklig intelligens värderas av någon anledning lägre). Det dessa undersökningar dock visar är att det är större skillnader inom grupperna än mellan, tar du två slumpmässigt valda män och jämför deras hjärnor med varandras får du en större skillnad än om du jämför en slumpmässigt utvald kvinna med en slumpmässigt utvald man, statistiskt sett alltså. Den generella skillnaden leder förvisso till att fler män än kvinnor blir exv. framstående matematiker, men inte att det bara är män som kan bli det. Vissa tar dock undersökningar som dessa för att säga att man ska uppmuntra kvinnor till språk och män till matematik. Jag har även hört uttalandet att kvinnor är dummare än män (dvs. matematiken är det enda som räknas samt att alla kvinnor är dummare än alla män i det avseendet.) baserat på nämnda undersökningar. En rolig detalj i det här sammanhanget är att världens hittills intelligentaste människa IQ-mässigt är...en kvinna. Då vi inte vet, och inte kan veta, hur stor del av skillnaderna som beror på det medfödda och vår uppfostran/vårt samhälle så verkar det tämligen omotiverat att inte minska denna uppfostran in i olika roller så mycket det bara går.

    Slut var det dock inte ännu om du trodde det. Jag tänkte bara som hastigast (som vanligt) kommentera uppfattningen om Sverige som ett land med jättemycket självmord. Det är en gammal myt från 50-talets USA där det sades att vår Socialdemokratiska välfärdsmodell gjorde oss apatiska och självmordsbenägna. Idag hävdar man att dygnsrytmshormonet (du för önska dig ett packe) melatonin som påverkas av ljuset gör att det sker många självmord i Sverige, olycka pga mrökret. Precis som med myten om att det är lättare att gå från fattig till rik i USA än i Sverige (en myt, lättare i hela europa utom storbritannien som det är lika svårt i) så stämmer det inte riktigt med verkligheten (kanske gjorde det det på 50-talet). Sverige ligger enligt den senaste statistiken på en 32:a plats med länder som Tyskland och Frankrike framför sig, ungefär lika med Australien (och där pågår ingen självmordsepidemi vad jag har hört). Listan toppas av baltstaterna och ryssland där det skedde en dramatisk ökning under den sociala och ekonomiska försämringen under 90-talet. Att listan inte helt går att lita på kan tilläggas då man inte utreder människors dödsorsak lika ordentligt i alla länder. Noll självmord i Honduras och Jordanien (1978 resp. 1979) verkar trots allt lite suspekt.

    Ja det var väl allt jag ville säga. Kul att du intresserar dig för biologi, och du, keep on lovin'!

    SvaraRadera
  3. Det lät vettigt fram tills du sa att amfetamin tillhör gruppen Ecstasy. Amfetamin ingår i gruppen centralstimulantia. Vilket också Ecstasy gör. Ecstasy i sig är ingen grupp. Det är en helt annan drog (MDMA) som tyvärr har blivit mer och mer utblandad med amfetamin och koffein.

    SvaraRadera
  4. Annars var det väl rutet!

    SvaraRadera
  5. fenyletylaminet tillhör ecstasy. hmm. ska kolla upp den där källan serru..

    SvaraRadera
  6. världsrekord i bloggkommentar av anonym nummer två?

    för övrigt, mycket bra inlägg, känns väldigt "Annika" ;)

    SvaraRadera
  7. Intressant det där med choklad. Jag märker ingen skillnad när jag äter choklad, så kankse det måste till ansenliga mängder för att man ska känna av någon effekt.

    SvaraRadera
  8. "Är det verkligen så lätt att få tjejer att bli attraherade av killar"

    Nej, killar gillar killar! Men att en tjej skulle bli kär i en tjej låter ju rätt osannolikt om man utgår från din text.

    Vi kan skatta oss lyckliga att världen är så mycket mer mångfacetterad och vacker än vad som beskrivs ovan.

    SvaraRadera