lördag, oktober 30

twilight zone i trollhättan


Idag skulle jag åka till kära gamla Karlstad. Jag skulle möta upp Joakim (som jobbat lite här) och Sofie som bodde i korridoren tidigare. Vi skulle äta middag och mysa lite.

Tji fick jag.

När jag kom till centralen klockan 15 hade tåget förvandlats till en buss och jag hade ingen aning om var den stod. Så jag fick fråga mig fram lite, sen springa.
Bussen var maximalt fylld med folk när jag till slut fått en plats längst fram.

I Trollhättan skulle det finnas ett tåg att hoppa på. Och på perrongen stod det ett tåg, men det var låst. Efter en stund kom en kvinna och öppnade. Hon sa irriterat att hon bestämt inte jobbade idag utan åkte hit på sin lediga dag, för att vi skulle få komma in på tåget.
Vi frågade när det skulle gå och hon sa att en timma skulle vi få vänta. Vi sa att vi skulle med ett tidigare tåg. Hon ringde sina chefer.
Det visade sig att tåget innan bara tagit med folk från en av de tre bussarna med folk från Göteborg och lämnat oss kvar.

Sen försvann hon och tog helg.

Tågvagnen vi satte oss i blev mörk och ingen visste någonting. Det fanns inte en enda SJ-personal på stället och verkligen ingen personal på tåget. Det kändes som att vi hamnade i ingemansland, någon slags Twilight zone i Trollywood.

Efter ett tag så försvann texten på den upplysta skylten. Nu skulle vi tydligen ingenstans heller. Inne på väntesalens skylt försvann vårt tåg och nästa skulle inte gå förrän vid niotiden. Ingen hade någon aning om vad som hände. När man ringde SJ sa de att tåget skulle gå närsomhelst. "Utan personal?"undrade vi.

Nåväl, 18.20 någonting kom nästa busslast av Göteborgare som tydligen skulle in på samma tåg. Någon slags personal kom. En stund senare rullade vi otroligt nog iväg.

18.07 skulle jag varit i Karlstad, men det dröjde till 21.30 innan jag fick känna kaffedoften på perrongen. Bara för att någon råkat missa två busslaster folk.

Jösses va.

Å andra sidan kan det ju vara tur att till slut ha kommit hit. Göteborg är ju tydligen bombhotat.

torsdag, oktober 28

en 50talsdröm i ljusblått


Det här är en bit av en av de två klänningar som råkade hoppa på mig och bli mina idag. Min fina vän Kajsa jobbar på Beyond Retro här i stan så ibland måste man hälsa på henne. Jag kan inte rå för att hon är en sådan fantastisk säljare och sa åt mig att de här faktiskt måste hänga i min garderob (eller på min vägg helst). Fast, de är otroligt fina och de bästa, de sitter som två smäckar som dansar rumba.

onsdag, oktober 27

sysselsättning




Men egentligen måste jag verkligen plugga ekonomi, vi har tenta på fredag och då ska vi kunna allt om kalkyler och balansräkningar. Visserligen gick jag samhällsekonomi på gymnasiet så någonstans finns de här begreppen. Måste bara hitta i vilken del av hjärnan de gömt sig.

Virka känns dock lite roligare.

tisdag, oktober 26

90



Den här damen säger att hon är mellan 50 år och döden. Hon gör sina egna ögonfransar och uppträder som Edit Piaf. Vilket inspiratör denna 90åring är! Så vill jag också bli när jag blir gammal.

"I would call myself now an artist. One time I had no self-confidence and I didn't think I could do anything. But, seeing so much art around and see what I can do and what I've learned and what I represent. I am an artist, and I am a teacher."


(tack Emmy för tipset)

måndag, oktober 25

kakklubborna



Undrar vad man kallar cakepops på svenska, vet någon det? Finns det någon motsvarighet? kakpoppar funkar väl inte? Kak-klubbor låter så himla trist. Vad kallar ni dem?



Det här är det som blev av de fantastiska små rosetterna vi gjorde hemma hos Anna, jag kan verkligen inte låta bli att visa de här bilderna. Kakklubbor, kakpoppar, cakepops eller vad det nu kan vara är nog det roligaste att baka, men lite klurigt. Det är den fantastiska konditösen själv som fotat också skall tilläggas.

söndag, oktober 24

bättre tillsammans


Reklamfilmer för dejtingsidor är väl sällan särskilt spännande. Men här! Helt fantastiskt.
FWY studios har gjort filmen Better Together för Match.com

Högskoleprovstider



Jag har skrivit högskoleprovet en gång när jag gick trean på gymnasiet. Jag minns ärligt talat inte hur det gick, men efteråt skrev jag i alla fall en sång om det. Eller rättare sagt så använde jag mig av termerna i NOG-testet, det som är matematiskt, för att skriva nåt. Låten heter därför passande nog "Jag har fått NOG" eller möjligen det lite mindre ordvitsiga "2.0" Det kan man få välja. Risken finns att de som skrivit högskoleprovet förstår det bättre än de som inte gjort det. Nåväl.

baka kaka



Precis hemkommen efter att ha varit långt borta hos Anna och haft bakdag. Koppkakor, kakpinnar och en hel hög rosetter i någon sugar/flowerpasteblandning. Jaja, jag kan inte sånt. Jag gör bara det Anna säger att vi ska göra. Några av rosetterna fick pryda något som blev så otroligt fint. Men det är bäst att hålla hemligt lite till tror jag.

(Anna råkade dessutom radera alla mina kakbilder från min kamera när hon tog dem till sin dator innan vi for, det var antagligen mest av sekretesskäl, så bilden är från hennes blogg )

torsdag, oktober 21

storm och husmanskost


Idag hade alla löv plötsligt trillat av träden, sen snöade det lite.
Nu regnar det spik och stormen viner som om vi varit på Frostmofjället eller som om det skulle stå ett gäng små, små varelser precis utanför fönstret och skrika allt vad de har.

Det här åt vi nyss till middag. Underbart god och redig husmanskost.
Pressad potatis, torsk, ärtor och äggsås. Mums!

Vad gör ni ikväll?

onsdag, oktober 20

småkonfekt och hittade saker


Om jag skulle starta en byrå skulle den heta Konfekt. Ingen skulle ha helt svarta kläder när man jobbar där och vi skulle ha våra lokaler i en gammal godisbutik som finns här i Göteborg. På övervåningen skulle vi sitta och jobba och det skulle vara plats för en stor atelje i närheten.
På nedervåningen säljer vi godis och kakor. En gång i veckan måste alla jobba i butiken på nedervåningen, så att man kopplar bort jobbet för en liten stund och tänker på annat, det är då de bästa idéerna kommer.

Kanske ingår det den dagen att baka något gott också. Småkakorna kostar 2 kronor styck och Muffinsarna lite mer.
Jag planerar mitt drömjobbgäng lite då och då. Projektledare, webbare, grafiker och kreatörer. Folk man träffat och passat bra med, folk man vet vill åt samma håll.
Jag hoppas de vill jobba där med mig.

Fast, det är ett tag kvar till dess så jag drömmer lite fortfarande, funderar och planerar.
Istället tänkte jag börja bjuda på lite smågodis och samla alla de fina bilder och inspiration jag hittar mest hela tiden. För tillfället samlas allt i en gigantisk mapp på min dator, men det känns som att den håller på att spricka, så jag bjuder er alla att titta in på saker jag hittar här:

konfekten.tumblr.com

Det är inte mycket än, men det kommer med all säkerhet bli.
(Inspirationskategorin finns förstås kvar här, så vissa saker hittar nog hit med.)

tisdag, oktober 19

virkemuffins


Anna önskade sig en virkemuffins, så det fick hon med strössel och allt på. (även hon som fotat bilden)

måndag, oktober 18

droppar


Ibland kan man se ledsen ut med stora droppar på kinderna


Fast så är det ju egentligen inte.


Det är bara lite blandat smink, stor rosett och lite underögonsvalkande små droppar dagen till ära.
En sådan kombo kanske man snarare blir glad av.

söndag, oktober 17

rosa/turkos


Åh, jag vill också ha ett rosaturkost hem. Blir alldeles till mig av bilderna på hur Mybadmemorys lägenhet ser ut.




fredag, oktober 15

en pannå med färg på


Jag brukar inte måla. Jag är liksom för otålig och det slutar ofta med att hela pannån blir täckt av någon slags gråbrunaktig färg för att jag till slut gett upp och bara målat upp allt från paletten och kladdat ihop det på tavlan.

Men nu! Häromdagen gav jag mig in i den svåra leken igen, tog fram en pannå och akrylfärgerna och tänkte att jag måste skärpa mig lite när det gäller måleriet. Och det gick, jag lyckades faktiskt måla klart en bild.


tisdag, oktober 12

fantastiska Jessica Hische!

Jag har nog ett antal gånger fastnat i Jessica Hisches portfolio. Första gången satt jag säkert i timmar och förundrades över bilderna. 
Jessica Hische gör nästan all text för hand. Ta en titt i portfolion, det finns en hel massa att kika på så ta er tid! Här nedan är några av hennes bilder jag tycker mycket om.


Maryland SPCA Campaign Client: Siquis, Ltd., the Maryland SPCA // Art Direction: Annie Milli

Client: Arrive Magazine (Amtrak's on-board magazine) // Art Direction: Marc Oxborrow



Send Help
Client: Fortune Small Business // Art Direction: Scott Davis



AARP
Client: AARP Magazine // Art Direction: Dian Holton

måndag, oktober 11

tårtkalas

Jag och bakmästaren Anna har bakat en tårta.

 Vi säger att det är för att fira att det är måndag, eller för att det är Annas fejkfödelsedag. Sådana måste firas ordentligt.

Nu försöker vi få någon att komma på vårt tårtkalas, men vi är inte så många än och tårtan är väldigt stor och maffig. Hur ska det gå?

söndag, oktober 10

en krona böcker varsågod

Idag åkte jag in en sväng till Järntorget och mötte upp Emmy och Hanner. Vi spatserade till Haga för att fika, men om man ser en skylt som säger "Allt 1 krona" måste man ju stanna. De två barnen bakom bordet som var fyllt av böcker började prata med oss "Allt kostar en krona, blommorna kostar en krona med. Köp en blomma så får du böcker på köpet, eller köp en bok och få en blomma på köpet. Den här kanske! Köp två böcker så kan du få några extra. Du får hela lådan!"
Med en sådan försäljningsteknik kunde vi ju inte låta bli. Tillsammans vandrade vi säkert därifrån med böcker för minst tio kronor.

Tio veckor vid cirkus, Dorte Detektiv och Lyckan till slut blev mina tillskott i bokhyllan

lördag, oktober 9

sovarns



På grund av redovisningen av MC-forumet vi jobbat med blev det väldigt sent kvällen mot fredagen. Möjligen så sent att det hann bli tidigt igen och jag kanske sov i två timmar innan det var dags att redovisa. När jag sedan kom hem vid 15-tiden somnade jag pladask och vaknade inte förrän 22. Vakenheten varade till 03.00 och jag var övertygad om att jag sedan skulle vakna tidigt, men inte förrän 11 var jag uppe igen.
Därför har jag mest varit i något slags drömläge senaste dygnet och just därför tycker jag att ni ska titta på de här olika filmerna, några av mina favoriter på Vimeo. De är lite som drömmar allihop, på olika sätt.





onsdag, oktober 6

Får jag lov?



Hemma hos Anna finns det en samling Hemmets journal som vi satt och tittade i. Studerade de gamla reklamannonserna och härmade radioröster från förr. Sen hittade jag en fin liten insändare som hette "Får jag lov?" skrivet av en Inge. En fin hyllning till dansen (och möjligen lite till de omtumlade flickorna).

Hemmets Veckotidning 17 oktober 1958

"Jag gillar att dansa, att virvla omkring på dansgolvet med en flicka i min armar. Då svävar jag bort från det vardagliga till ett himmelrike, som tyvärr bara finns, så länge musiken håller det vid makt. Men med ens beslutar sig musikanterna för att släppa ner en mot marken igen. Det där avbrottet kan gå lite för hastigt, så att man inte riktigt hinner med utan blir kvar i sin drömvärld, när man stöter samman med någon annan som är på väg tillbaka till sitt bord. I en sådan situation är det lätt att få ord om sig, att man är drullig.
Inte förstår jag de personer, som slutar dansa just ett par takter, innan stycket är slut. Det är just de sista takterna, som jag älskar att utnyttja. Inte är det precis behagligt att se folk hunnit väga den sista tonen på tåspetsen. Det finns förresten många sätt att avsluta en dans. En del människor låter dansen liksom dö ut i brist på näring, när musiken upphör att ljuda. Andra svänger om för fullt, ända tills de upptäcker att det är tyst på estraden. Då stoppar de upp, inte helt olikt ett tåg, som nödbromsas. Känner månne någon av mina läsare igen sig? Eller kanske hör ni till dem som låter er bäras fram i allt vildare svängar tills flickan yr och omtumlad faller i era armar? I så fall, mina herrar, slutar verkligen dansen på ett utomordentligt sätt!

Damer var det ja, Medan vi herrar efter att ha dansat ett par danser, är fullständigt utmattade och glada att få vila en stund vid bordet tillsammans med en coca-cola eller annat drickbart, kan de annars så ömtåliga och spröda kvinnovarelserna oförtrutet fortsätta att svänga om. De kan dansa en hel kväll utan uppehåll. Visserligen utnyttjar de en hel del små knep, som underlättar dansandet för dem. De knepen kan vi herrar inte gärna ta till. För hur skulle det se ut, om jag placerade min kraftiga arm om min dams hals och lät henne bära mig över golvet? Vi karlar tvingas då och då att så släpa på våra danspartners. Det är visserligen det angenämaste arbete man kan drömma om... men. Även den starkaste hjälte grips ibland av att be sin flicka stiga upp på hans egna skor, så att friktionen mot golvet ska minskas och det ska bli lättare att tränga sig fram i mängden. Tyvärr brukar det dock bara ha den effekten, att flickan hänger sig ännu hårdare fast och med ena tåspetsen gör förtvivlade försök att hänga upp sig på förbipasserande herrars knäveck! Då återstår bara att med ett bestämt grepp pressa ner henne mot golvet igen. Dit har hon nått, när hennes tå sparkar till ens ömmaste liktorn.
Men inte heller är det särskilt kul, när flickan virvlar och far en eller ett par meter ifrån en. Då vet man ibland inte riktigt, vem man dansar med. Fast... råkar man få fel, kan man ju alltid hoppas, att det blir tillfälle att byta igen!
Har jag glömt något som ni skulle vilja veta eller ha nytta av att läsa? Hur man skall bjuda upp? Vet ni att det är mycket enkelt. Gör damerna till viljes och behandla dem med den aktning och artighet, som tillfället kräver. Gör ni det, kommer de att visa upp de glada och trevliga miner, som vi mår så gott av att få se. Lycka till!

Inge"

tisdag, oktober 5

arbetsmys

Vi sitter och jobbar med motorcykelprojektet hemma hos Julia nu. Men det är lite kallt, så jag har fått låna den mest fantastiska tröjan någonsin av Julia. Alldeles mjuk och alldeles för stor. Hennes mamma har stickat en gång för många många år sedan. Anna lyssnar på detektivbyrån och vi diskuterar bildlösningar och DR.


måndag, oktober 4

nudlar och fattiga studenter

Min kära vän Emmy råkade ut för ett missöde och plötsligt måste hon leva snålare än snålast. För att slippa tycka det är så himla tråkigt så ville hon starta en nudelblogg. Jag ville hjälpa henne lite och det fick jag med den här headern. Såklart är det Emmy själv som springer runt med en låda nudlar (efter den här)

Läs bloggen här och peppa den fattiga copywriterstudenten med tips på hur man kan göra nudlar (och möjligen annan superbillig mat) mer spännande!


söndag, oktober 3

reklam och marknadsföring

Just nu håller vi på och ska göra om ett motorcykelforum. Fast första uppgiften vi fick var att sätta namn på vår grupp, ett MC-relaterat namn såklart. Vi tog det fantastiska namnet Bikerellas och slängde ihop en mer eller mindre läsbar logotyp.

Jag tänkte nämna att om det är någon som är sugen på att söka den här utbildningen så börjar det vara dags nu. 15 oktober ska ansökan vara inne och utbildningen börjar alltså nästa termin och är i två år (inklusive en massa praktik).

Här finns uppgifterna till arbetsprovet och här kan ni läsa lite mer om utbildningen.

en bra sak när det blir lite kyligare

Det är att baskern jag fick i födelsedagspresent av Kajsa äntligen får vara med.

fredag, oktober 1

muffinsanna

Ursäkta mitt obloggande. Har jobbat med motorcyklar i skolan den här veckan och kommer fortsätta med det nästa vecka. Dessutom undrar jag om jag fått någon underlig förkylning med. Toktrött är jag mest jämt, verkligen toktrött. Fast vi har en himla fin grupp ändå. Jag, Julia, Petter, Emmy och Anna.

En klok klasskamrat sa en gång att man går upp 10kg varje gång man gör ett grupparbete med Anna.
Men alltså, hennes muffins går inte av för hackor. Så det är värt.