fredag, mars 29

Det lilla påskpyntet


Jag ska inte göra så mycket i påsk. Månaden har varit tillräckligt händelserik för att jag ens ska orka tänka på att göra något. Livet är lite speciellt just nu och jag lever i någon slags bubbla.
Jag går hos en terapeut som jag gjort sedan årsskiftet och nu även hos en coach jag fick genom jobbet, jag jobbar med mitt mående och försöker samtidigt ta beslut om saker i livet och jag söker lite jobb när stunden faller på.
Jag mår fortfarande bra, fast är ledsen ibland. Det känns som jag måste få vara det lite. Coachen säger att jag har lindat in mig själv i silkespapper och råkat göra mig själv lite suddig i kanterna. Jag vet att jag kan saker, men vågar inte tro på det helt och fullt.


Mamma tog med sig ägg från min kusins höns för några veckor sedan och jag kände att man nästan inte fick knäcka dem utan blåste försiktigt ur dem för att kunna ha framme.

De skiftar i rosa, brunt och mintgrönt och så är de så himla söta. Påskriset hann jag inte alls med att köpa innan det blev påsk, så en skål med fjädrar får duga som pynt i år.

2 kommentarer :

  1. Heja dig, att ta tag i saker och ting är ett första modigt steg, sen kan det bara bli bättre faktiskt, oavsett resans gång. /en gammal tant

    SvaraRadera
  2. Man behöver inte prestera eller "göra något" alltid. Det är viktigt att ha tid för att bara vara också! Hinna reflektera över livet och ens plats i det. Jag tror också att du kan. Helt, och fullt ut. När du fått reflektera färdigt. Kram från San Francisco!

    SvaraRadera