torsdag, mars 21

Nu är du ett du och jag ett jag.


Det hände väldigt mycket på en gång i mitt liv, kanske för att det någon gång måste hända. Till slut finns det inte mer av något och plötsligt bodde vi bara ihop, vi hade vuxit ihop.

Joakim och jag är inte tillsammans mer. Vi var tillsammans i fyra år och lite till. Han var min första riktiga pojkvän och en gång var jag så Disneydunderförälskad att knäna på riktigt böjde sig ibland och jag trodde inte såna saker hände i verkligheten.

Vi high-fiveade för att vi fått ha det så himla bra, sen var vi inte vi mer.

Det är sorgligt för det som var och det är sorgligt för det som inte blev, men det konstiga är att jag är glad. Jag är så glad att min syster skickade ett sms till min mor för att berätta att jag var så glad.
Förut var jag livrädd för framtiden, nu sitter jag här utan jobb, utan personen som varit min trygghet och ett stort lån på en lägenhet.
Jag vet ingenting om vad som ska hända, men det gör inget.
Det känns bara spännande.

25 kommentarer :

  1. menvaihelvete, men bra att det känns bra

    SvaraRadera
  2. du är bäst och klarar allt <3

    SvaraRadera
  3. Håller med Bea. Det kommer att ordna sig. Allt kommer att bli bra. Kram

    SvaraRadera
  4. Alltså jag kanske är förkyld och svag eller någonting. Men jag började gråta. Du är så jävla stark Annika. Stark och förbannat duktig och talangfull, glöm inte det.

    SvaraRadera
  5. Bra, Annika, allt löser sig alltid och det blir alltid bra på något vis även om det kanske inte blir så som man från början tänkt sig.
    Kramar till dig

    SvaraRadera
  6. Jeg vet så godt hvordan du har det, Annika!
    Men det ordner seg for smarte jenter! :)

    SvaraRadera
  7. så himla konstigt, ibland får man en känsla av att något sådant hänt i en persons liv utan att det står en rad om det. jag känner igen känslan så himla väl av att det är sorgligt men att ändå vara glad efter ett göraslut, den är (sjukt skambelagd, åtminstone upplevde jag det så, men) fin. att typ hitta till sig själv istället för ett vi kan vara fantastisk och man kan växa så himla mycket. du är grym!

    SvaraRadera
  8. När det känns bra vet man att man tagit rätt beslut! Framtiden väntar på dig!

    SvaraRadera
  9. jag vill säga "grattis", men det känns otroligt taktlös i den här situationen. men jag beundrar din mod och är kanske en pytteliten bit avundsjuk. för jag är ganska desorienterad i mitt liv just nu, och jag skulle verkligen vilja vara såhär starkt och modigt som du, men allt känns så fruktansvärd skrämmande. Heja Annika! vad bra att du är så starkt och glad!

    SvaraRadera
  10. Det blir liksom alltid bra, även om det tar en dag eller ett år. Och ibland så måste nästan allt hända på samma gång. Det är liksom bara så. För att det ska bli bra sen. Du förstår vad jag menar. Pepp och styrka till dig, för även om det är glad så är det ändå mycket man ska processa. Livet liksom!

    SvaraRadera
  11. Å, så trist å høre. Ønsker dere begge alt godt fremover!

    SvaraRadera
  12. Ta vare på deg selv, Annika. Håper fremtiden blir bra.

    SvaraRadera
  13. Vad glad jag blir att du är glad.
    Kram.

    SvaraRadera
  14. Jag vet (tror) inte att anledningen nödvändigtvis är detsamma. Men hoppet och sättet känns precis som den här break-upen: http://www.huffingtonpost.com/2012/12/06/breakup-video_n_2251461.html
    eller,
    http://youtu.be/JoXtkK9d33o

    SvaraRadera
  15. ooo jag som tyckte ni var så söta tillsammans!,men bra att allt ändå är bra :--)

    SvaraRadera
  16. Du klarar allt!

    SvaraRadera
  17. Blev glad när jag läste det här, det kändes så sympatiskt och hoppfullt.
    Tänker att du är värsta coola, talangfulla tjejen som skapar originella bilder och delar med dig av så kloka tankar.

    PS. Tack för tipset om Månulvarna, det blev en perfekt present på treårsdagen DS.

    SvaraRadera
  18. En alldeles för personlig fråga: varför slutade ni vilja ha det bra och vara ni?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man inte längre är kär, och känner att man vill vara mer än vänner för att vara tillsammans, då är det nog dags.

      Radera
    2. Ja, så kan det såklart vara. Attraktion och passion vill jag ju i alla fall att det ska finnas mycket av i en relation. Jag har nog alltid tänkt att kär är ett verb man skapar förutsättningar för och att man kan vara kär i ett helt liv om man vill. Därför går det liksom inte ihop i mitt huvud hur man kan ha det sjukt bra och att ändå inte vilja en framtid ihop. En krock i mitt huvud! Men heja dig som fattar beslut efter hjärtat och vill vara dig, och vara glad och växa! Du verkar awsome och modig.

      Radera
  19. Ah, på samma gång som jag är lite av en hemlig beundrare här bara för att du är så stark och orkar med allt, så vet jag nog ungefär hur det känns. Med min förra kille tänkte jag att allt var rätt bra, vi bråkade liksom aldrig och gjorde roliga saker ihop, men det var liksom bara som att vi var vänner. När man är ihop länge kan det nog lätt bli så, man är liksom bara vänner, fast man säger att man är ihop. Sånt är ju alldeles fantastiskt stadigt och trevligt och bra, men det känns ändå som att man - i alla fall när man är ung - vill vara så där stormigt kär. Kär på riktigt, inte bara älska som en vän. Då är det vettigt att göra slut, även om det kan vara läskigt att vara själv efter en lång tid som ihop. Det kan ju vara lite konstigt, men jag tänker ändå att nu kan du börja helt på nytt. Forma om livet, det blir nog spännande och kul, tror jag. Jag hejar på dig här från kommentarsfältet!

    SvaraRadera