tisdag, april 23

Om att tänka på vad man äter.


Det finns en paradox i mitt huvud. En som säger att det är okej att se ut som man gör, att jag ska vara nöjd med det jag har och jag ska säga yeah baby åt spegelbilden varje morgon. Men den andra säger att kroppen inte är fin, den säger att det finns krav, det finns ideal, ät detta, rör på dig och du mår bättre om du är smalare.

Det finns en vikthets å ena sidan, å andra sidan finns en åsikt man ska ha om man tycker som jag gör, om man är politiskt lagd åt det hållet jag är och är relativt medveten om världen (vilket jag gärna vill tro att jag är). Det är att man ska tycka att man är snygg, eller åtminstone duger bra för den man är.

Vissa dagar är jag så förbubblande snygg, det kan jag tycka, men andra dagar tittar spegelbilden tillbaka med ett hånleende och säger att det inte blev bättre än så här. Klänningen i butiken sitter helt fel, den rundar rumpan för tidigt, allt känns hopplöst knöligt, bulligt, fel och det blir röda kanter i midjan av strumpbyxorna. Då mår jag dåligt, inte bara för att tjockångesten letar sig framåt genom nervtrådarna utan också för att jag känner att jag inte ska tycka så. Jag får inte tänka så.

Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag skulle börja banta för att få en finare kropp, om jag började dricka juicer och drycker som utlovar ett smalare resultat. Det skulle inte stämma överrens med mina ideal och jag skulle känna att jag gör något som är fel och dumt. Jag vill inte att någon ska behöva känna att de måste gå ner i vikt, inklusive mig själv, men tanken på det kommer då och då att jag borde, att det blir bättre då.


Sen kommer jag på att jag tycker så mycket om kakor och glass, och då går det över.

20 kommentarer :

  1. preach! alltså det är ju så det är. ångest och kärlek om vartannat. jag kör på konceptet träna mycket - äta vad jag vill. det känns bäst så. om det nu finns ett "bäst".

    SvaraRadera
  2. Väldigt bra skrivet Annika! Vi borde fläkta våra magar lite mer här i bloggosfären och säga till dem att de är fina. Det gjorde jag nyss också! :) kram till dig!

    SvaraRadera
  3. Kakor och glass ja, absolut, en gång iblant. Men varför fokussera så mycket på skönhet? Tror du inte att folk äter bättre för att ha/få bättre hälsa? Hälsan är viktigare för mig og det betyder att jag inte ska tycka för mycket om sötsaker för de är beroendeframkallande. Det är jag helt säker på! Och jag vill gjärna vara en frisk gamling också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart är det bra att ha bättre hälsa, och att motionera för att det är kul och bra för kroppen. Men just här syftar jag på den stressen som blir när man tycker att man inte ser ut som man vill se ut, samtidigt som känslan är att man borde tycka om sig själv som man är. Där ingår det ju att man borde träna för att det är kul och inte för att bli smal, att äta för att må bättre och bli piggare och inte känna att man ska svälta sig för att se ut som någon man sett på bild. Jag kan tycka att träna är jätteroligt i perioder. endorfinet blir beroendeframkallande och svinhärligt när man hamnar i ett sånt flow. Men personligen så tycker jag det blir tråkigt om jag går dit för att jag tror allt blir bra om jag tappar några kilon. Att gå till gymet när man hatar sig själv blir, åtminstone för mig, aldrig kul och hjälper inte ett dugg.

      Radera
  4. är du hälsosam kan du se ut precis hur som helst! tänk på HÄLSAN. drick bra saker och ät bra för HÄLSAN. på samma sätt som du självklart ska äta godis osv om du vill det, så länge det inte handlar om att det blir ohälsosamt (vilket det inte blir en gång i veckan osv). samma med motion. motionera för att vara hälsosam (är du överviktig - för att gå ner, för lungorna, hjärtat) osv. Hälsa hälsa hälsa!

    SvaraRadera
  5. tack för peppen! jag har själv just börjat prata mycket i min blogg (senast i en video i dag) om ätstörningar och tips på hur man kommer i från det, allt för att minska smalhetsen och den så himla galna bild som finns i media i dag. tack för att du är med och pratar och tack för att du peppade och fick mig att våga fortsätta med det jag gör! tusen kramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Mycket insiktsfullt skrivet om den där paradoxen, att en vill vara stark och stå emot förkrympta trista kvinnoideal och därför mår dubbelt dåligt när en känner sig tjock eftersom en egentligen "borde" vara så mycket bättre och starkare än så. Jag brukar tänka att en måste vara lite snäll mot sig själv. Att vara medveten (och feminist) är inte samma sak som att vara immun mot allt vad ideal, vikt- och skönhetshets heter. För det skulle vara övermänskligt. Alla påverkas av normer, ideal och omvärldens förväntningar - det är ju det som är grejen. Jag tänker att det är viktigt att vara medveten om varifrån den egna utseendeångesten kommer och om att skönhetsideal är orimliga och jävligt tråkiga eftersom de begränsar allas frihet. Men jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag ibland är för svag för att motstå andras förväntningar - särskilt inte eftersom jag, i egenskap av kvinna, får inpräntat från morgon till kväll vart jag än vänder mig att jag inte duger som jag är. Det tycker inte jag att du ska ha heller. Särskilt inte som du är så sjukt stark, smart och modig och drar ditt strå till stacken för att förändra genom att prata och tänka kring det här. TACK! Och snygg är du också. Och glass och kakor ÄR gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är precis som om jag kunde skrivit detta själv! Paradoxen gör att man hamnar i en cirkel som känns totalt sluten utan någon utväg. Man får lite ångest, vill "fixa till" genom att äta "bättre" (mindre?) och träna mer (hårdare?) men så får man så fruktansvärt dåligt samvete - man slås av att det är i-landsproblem, att det går emot alla ens idéer om livet, att man själv argumenterar (i alla sammanhang och med alla typer av människor) för hur fel det är att kvinnor (som alla är vackra människor!) ständigt känner denna press på att uppnå helt galna, ouppnåliga och fruktansvärda "ideal". Och så tänker man, "om jag bara fixar lite, då är jag nöjd sedan och ska inte klaga mer utan bara vara och då, då kan jag helhjärtat ägna mig åt att leva efter det jag tror på". Men så blir man kanske lite smalare och inte hjälpte det för, det. Man är tillbaka i början av cirkeln och på väg utför igen.

      Radera
  7. Alltså bra tanke och allting, men det är den andra magen jag ser i bloggar på bara några dagar, där inläggen handlar om icke-platta magar osv, men båda ser platta ut..? föredrar nog text om sådant här istället för kroppsbilder hur som helst.. haha ville egentligen inte gnälla när en sådan viktig fråga tas upp, men varför kan man inte bara skippa bilderna?

    SvaraRadera
  8. alltså älsk på sista bilden!

    SvaraRadera
  9. Den där känslan. Den där inre kampen. Den där förvridna självbilden som ständigt matas på av en aldrig sinande ström av sjuk media som förmedlar ideal som är bortom allt vad hälsa egentligen är.
    Jag hatar att jag på fullaste allvar ibland hatar mig själv. Man ska ju för fan tycka om den man är!

    SvaraRadera
  10. Jag hatarhatarhatar samhället som tutar i oss att vårt värde ligger i hur mycket vågen visar, i hur mycket fett vi har på våra kroppar. Vi är ju så oerhört mycket mer än det. Heja dig, som orkar stå emot! Heja dig som skriver om detta!

    SvaraRadera
  11. Så sant! Man tycker det är hemskt att andra bantar och har ätstörningar hit och dit, men sen kan man ändå tycka att "jag borde gå ner, vill ha plattare mage, längre ben..." Man vill att alla andra ska vara och borde vara nöjda med sina kroppar, men ändå är man det inte med sin egen...

    Men jag skulle gärna haft din mage! Ha inga komplex för den!

    SvaraRadera
  12. Tack Annika! Precis som jag tänker. Vissa dagar äter jag superhälsosamt, bestämmer mej för att gå ner några kilo. Sen äter jag nåt gott för att jag älskar godsaker, känner mej misslyckad och skiter i vad jag äter..för "jag är ju inte ytlig, man kan vara snygg som 50kg eller 70kg". Det stör mej att jag tänker så mycket på mitt utseende, och om jag är tjock, den tiden kunde användas på något så mycket värdefullare.
    Tack för din fina blogg och dina kloka tankar!

    SvaraRadera
  13. Finaste finaste Annika!!! Jag följer ivrigt din blogg och finner så mycket styrka i det du skriver och de bilder du lägger upp!! Du är helt genomvacker, stark och fantastisk!!! Känner tyvärr väldigt väl igen mig i det du skriver, precis den där känslan att spegeln vissa dagar ba häver ur sig tillbaka att "det blev inte bättre än såhär".. Men allt som oftast landar jag också i att jag så himla mycket gillar glass och choklad.. Och så tänker jag också att den som inte gillar en gosig mage är ju också aningen knasig ;)

    SvaraRadera
  14. Haha, I hear you, sister!

    SvaraRadera
  15. Jag håller med det du skriver, och visst är det en (ständig) kamp. Men jag skulle vilja bemöta det där med att man ska vara 'hälsosam' - äta hälsosamt, vara hälsosam (dvs motionera) etc. Att vara hälsosam är olika för olika personer. Och personligen tycker jag min mentala/psykiska hälsa är viktigare, så då jobbar jag med att älska mig själv, och inte känna skuld och skam över min kropp, istället för att äta grönsaker etc. Alltså, jag äter ju grönsaker, men mat är ju bara mat, försöker gå ifrån det där med att viss mat är 'bra' och viss 'dålig'... ~ Siouxie

    SvaraRadera
  16. hatar detta att man alltid måste tycka att alla kvinnokroppar är vackra? kan man inte få tycka att man är ful, rycka på axlarna och fokusera på andra saker? hej jag är ful men kan ändå vara ute i världen och vara smart rolig trevlig eller vad nu? känner att kvinnokroppen ska vara en non-issue? man måste få tycka att man är ful, och vara bekväm i fulheten? sen vad man anser vara fult/ snyggt och hela den grejen, ja klart man ska ifrågasätta och allt det, men att fan. allt är inte snyggt, men sen är det ju helt oviktigt?

    SvaraRadera
  17. Jag har inte en aning om vad jag gör här. Jag verkar ha kommit hit i form av en simpel google-sökning på något ovidkommande, men jag stannade och när jag nådde frasen "Sen kommer jag på att jag tycker så mycket om kakor och glass, och då går det över." skrattade jag till. För det är exakt så det ska vara. Det som gör kvinnokroppen samt manskroppen vacker, är inte ytan som visas för omvärlden, utan snarare djupet inombords. Av att ha läst detta inlägget så känns det som om om man har fått en glimt av ditt djup, och den lilla glimten man fick glimrade till av skönhet.

    SvaraRadera